Länk till uppsatsen - Specialpedagogiska skolmyndigheten

Troligt är dock att den reviderade läroplanen (Lpfö98/10) kommer att ändra på detta synsätt,
även om det tar tid. Här står klart och tydligt att det finns delar i verksamheten förskolläraren
ensam är ansvarig för och andra där hela arbetslaget ansvarar gemensamt. Kanske kan den
legitimering av förskollärare som nu genomförs också bidra till att stärka förskollärarens
position.
Specialpedagogerna och specialpedagogiken är beroende av samarbetet med förskollärarna i
de specialpedagogiska insatserna. Välutbildade förskollärare, med en insikt om sin egen roll
och betydelse är därför av yttersta vikt. Speciellt för de barn i behov av särskilt stöd som finns
på förskolorna.
Miljön
Att miljöns utformning har stor betydelse för barns problem finns belagt i tidigare forskning
(Nordin-Hultman 2004; Granbom 2011). Undersökningens specialpedagoger menar också att
miljön har mycket stor betydelse och att man, ofta med enkla ommöbleringar, kan skapa både
en bättre fungerande barngrupp, samt underlätta för enskilda individer. Lika lätt är det också
att med en olämplig utformning av miljön påverka barngruppen negativt. En viktig
förebyggande specialpedagogisk insats skulle vara att tala om hur man ordnar miljön
respektive de fällor som gör att det inte blir bra. Miljön är alltså ett mycket verkningsfullt
specialpedagogiskt verktyg.
Förr fanns ytnormer för hur många kvadratmeter som skulle finnas per barn. Nu är de
borttagna och det har mestadels blivit betydligt fler barn på samma yta (Granbom, 2011). Det
gör att det ställs ännu högre krav på vad förskollärarna gör av miljön. Större barngrupper
kräver en större flexibilitet i hur lokalerna utnyttjas menar Granbom (2011). Hon menar
vidare att själva användandet av lokalerna kan vara en indikator på hur flexibla förskollärarna
är och på deras förmåga att möta barnens olika behov och intressen. Det här är något
specialpedagogerna också sett när de säger att det kan gå bra med både stora grupper och
organisation i stationssystem, OM alla vet vad de ska göra och vara, alltså att det finns en
tydlighet.
Förskolornas problem med höga ljudnivåer är något som har varit uppmärksammat. Många i
personalen får med tiden hörselnedsättningar och tinnitus (Sjödin 2012). Men även barnen
drabbas av en dålig auditiv miljö. Höga ljudnivåer och ständiga ljud som finns i omgivningen
är tröttande för alla som vistas i miljön menar undersökningens specialpedagoger, som även
nämner sådana ljud som fläktljud som en källa till störning för barn som är känsliga för ljud.
Specialpedagogerna tycker alla, att förskollärare och övriga i arbetslaget, inte lägger lika stor
vikt vid utemiljön som miljön inomhus och inte heller deltar lika aktivt själva utomhus.
Följden blir att förskollärare och arbetslag riskerar att inte upptäcka de problem som kan
finnas vid utevistelsen. Ser man utevistelsen som en rast och kan det innebära det att man har
en mer skollik syn på verksamheten? Det föreslog specialpedagogerna som en tänkbar
förklaring till fenomenet. Ändå är utevistelsen en viktig del av den traditionella
förskolepedagogiken.
53