Länk till uppsatsen - Specialpedagogiska skolmyndigheten

Man såg att mycket hängde på att barn misslyckades i sitt samspel med både barn och vuxna.
Därmed kunde förskollärare och annan personal inte längre uttrycka sig lika kategoriskt att
det var fel på barnet.
När man sedan ser att forskning visar att problem just när det gäller socialt uppförande kan ge
indikationer på att barnet får sämre skolresultat och betyg, känns det än viktigare att arbeta
med detta område (Malecki Kerres & Elliot, 2002).
I hela samhället, och i skolvärlden i synnerhet, finns ett stort fokus på inlärning idag.
Ungdomarnas skolresultat sjunker och Sveriges plats som en av de bästa skolnationerna i
världen är klart underminerad. Nu skallar ropen på en kvalitetsförbättring i hela skolsystemet
och förskolan är inget undantag. Förskolan är nu ålagd att ge undervisning i språk, matematik
natur och teknik. Undervisning på förskolan är inte samma sak som undervisning i skolan.
Men det är lätt att man glömmer just det och ger verksamheten en större skolprägel så till vida
att man ordnar aktiviteter där man ska undervisa i de olika ämnena. Det är inte traditionell
förskolepedagogik anser undersökningens specialpedagoger, som alla är bekymrade för det
ökade fokuset på inlärning i dagens förskola.
Här finns alltså en skillnad mellan det specialpedagogerna i uppsatsens studie upplever och
det och Ljung-Djärf&Tullgrens (2010) resultat där de fann att förskollärare var mycket måna
om den traditionella förskolepedagogiken och arbetade efter den, även om det ibland var på
tvärs med rådande styrdokument. Kan en förklaring vara att när Ljung-Djärf och Tullgrens
artikel kom 2010, hade inte den reviderade läroplanen nått ut i förskolorna? Det är först med
den som det större ansvaret för en del uppgifter tydligare läggs på förskolläraren. Kanske
spelar det också roll att Skolinspektionen börjat granska förskolan och kommit med just kritik
av förskolornas hantering i det de kallar det förstärkta pedagogiska uppdraget i förskolan och
som just är ett tydligare fokus på de ämnen som ska förekomma i förskolan
(Skolinspektionen, 2012).
En gång tidigare har förskolebarn varit föremål för organiserad undervisning och det var
under småbarnsskolornas tid på 1800-talet. De argument som då framfördes för undervisning
av de minsta, har en del gemensamt med dagens debatt. Såsom att barn har så lätt att lära sig
vilket gör det till tidsslöseri att inte utnyttja förskoleåren (Westberg, 2008). Den
undervisningen bedrevs under betydligt mer skollika former än undervisningen på dagens
förskolor, men det kan ändå vara värt att lyfta fram den kritik som då gjorde att den strikta
undervisningen övergavs till förmån för förskolepedagogiken, främst i Fröbels
barnträdgårdstappning.
Granbom (2011) skriver om den diffusa expertroll förskollärare ofta intar. Enligt henne anser
förskollärarna att det är för att föräldrarna ska känna fortsatt tilltro, i sin egen föräldraroll.
Här uppstår någon form av sammanblandning i enlighet med den hemdiskurs Nordin-Hultman
(2004) beskriver. Om förskolan ska liknas vid ett hem så kan personalen där bli
ställföreträdande expertföräldrar och då är det klart att föräldrarna kan tvivla på sin egen
förmåga att vara förälder (Granbom 2011).
52