Länk till uppsatsen - Specialpedagogiska skolmyndigheten

Förskolan är numera också inordnad, som första led, i skolväsendet och ses som det första
steget i det livslånga lärandet.
Bland alla dessa barn finns barn från många olika typer av familjer med många olika typer av
bakgrund. Här finns barn med klara definierade funktionsnedsättningar, men det finns också
barn som inte har en typisk utveckling i sitt lärande, av många olika skäl. Vidare finns här
barn med allehanda beteendestörningar som säkerligen kommer att få diagnos någon gång
under sin skoltid och sedan har vi alla barn med mer eller mindre oklara problem, tillfälliga
eller varaktiga (Lutz, 2007; Björck-Åkesson, 2007).
Idag talas det mycket om vikten av tidig upptäckt. Allt för att kunna, om möjligt, förebygga
att barn får problem av olika slag senare under skolåren. Mycket tyder på att redan en bra
förskola förebygger mycket, men extra viktigt visade det sig vara för barn i riskzonen för att
få problem av olika slag senare i skolan (Taggert, 2010). Här visas att barn, med ett antal
identifierade riskfaktorer, som gått i en bra förskoleverksamhet från 3 års ålder, hade långt
mycket färre problem när de blev 11 år än barn som inte gått i någon förskoleverksamhet alls.
Det visar att en bra förskola som förmår handskas med dessa problem, är en mycket god
investering för framtiden, både för samhället och för den enskilda individen. Ett bra stöd för
att ge alla barn en bra tid i förskolan är alltså viktigt. Därav följer att de stödsystem
kommunerna bygger upp för förskolan spelar stor roll och specialpedagog är en mycket viktig
del av det stödet med sin kunskap om barn i behov av särskilt stöd (Taggert, 2010).
Som kommer att visas, har mycket fokus tidigare, när det gäller specialpedagogiken i
förskolan, legat på barn med olika funktionsnedsättningar (se till exempel Hill & Rabe, 1987;
Sandberg & Ottosson, 2010; Luttrop & Granlund, 2010). Det är ett synsätt som är hämtat från
en medicinskt psykologiskt praktik. När det gäller specialpedagogiken inom skolan har
forskning och teorier gått vidare från detta synsätt till andra tankar och teorier (se till exempel
Nilholm, 2007). I förskolan finns inte detta lika tydligt framskrivet i forskning. Man har fått
lov att applicera sådant som sagts om specialpedagogik i skolan på förskolans verklighet.
Naturligtvis har man inte längre ett kategoriskt synsätt i förskolan, men det finns ett behov att
finna tankar, system, teorier som förklarar specialpedagogiken mer ur förskolans synvinkel.
Inte minst för specialpedagogerna själva.
Syftet med min studie är därför att få en ökad kunskap om vad som kännetecknar
specialpedagogik i förskolan och hur specialpedagoger verksamma i förskolan uppfattar sitt
specialpedagogiska uppdrag.
Vid 6 års ålder börjar barnen i förskoleklass som rent organisatoriskt hör till grundskolan. Jag
har valt att enbart begränsa den här undersökningen till förskolans specialpedagoger som
arbetar med barn 1-5 år.
Förskollärare, barnskötare och arbetslaget
Personal på förskolorna har olika utbildningsbakgrund. En del är förskollärare, en del lärare
mot yngre åldrar och en del barnskötare. Tellgren (2008) ger en bild av
förskollärarutbildningen genom historien såsom den sett ut i Örebro, från de första
barnträdgårdslärarinnorna fram till utbildningen mot lärare för yngre åldrar.
7