Länk till uppsatsen - Specialpedagogiska skolmyndigheten

Man kan också se handledningen som både fortbildning och förebyggande arbete i ett längre
perspektiv menar specialpedagogerna. Det kan leda till ny kunskap som omsätts i
barngruppen, vilket gör att man kanske klarar fler problem senare.
Var går gränsen mellan vanlig förskolepedagogik och specialpedagogik? Det är en svår fråga,
men en specialpedagog funderar över hur man ser på det när det som var speciellt förut har
blivit vardagsanvändning på förskolorna. Hon berättar att förut var bildscheman mycket
ovanligt och bildstöd var något man bara använde till speciella barn. Nu används bildscheman
i verksamheten utan att någon reflekterar över det.
”Det har blivit vanlig pedagogik, men sen har vi ju de här barnen
som måste ha varje bild helt individuellt. Det går inte med ett
bildschema för alla. Jag måste ha mina egna bilder en i taget”
(landsbygd)
I det senare fallet har det blivit speciellt igen. Tanken blir att personalen sett att någon metod
gynnar hela gruppen och har då tagit till sig den metoden som en standardmetod. Men sedan
kan det då dyka upp barn som återigen behöver ha sin egen variant av den metoden.
Många av specialpedagogerna är med och observerar ute i barngruppen. Man ser mycket då
säger de. Allt från hur miljön ser ut till hur förskollärare och arbetslaget lagt upp arbetet och
hur barngruppen fungerar. Specialpedagogerna menar också att de ibland får syn på andra
problem än dem som personalen har uppgett. Det kan vara andra barn, där specialpedagogerna
uppmärksammar att det inte fungerar riktigt så bra som förskolläraren och övrig personal tror.
Något personalen ofta behöver stöd med är föräldrasamarbetet. Det kan vara att man är
bekymrad för något barn och vill ha stöd och hjälp att framföra sina funderingar, kanske i ett
utvecklingssamtal. För föräldrarna är det ofta en lång och svår process att se och acceptera att
ens barn har problem.
”Det tar ju tid att inse, det växer bort, det blir bättre, men de ser hela
tiden att det inte blir bättre och till slut kommer de till den insikten att
det är något” (sagt om att acceptera att ens barn har någon
autismspektrumproblematik, förort)
En specialpedagog har utarbetat tydliga rutiner för något hon kallar ett förstärkt
utvecklingssamtal. Då förs anteckningar, uppföljningar och tid bestäms gemensamt.
Dokumentet undertecknas av alla och både förskolan och föräldrarna får varsitt exemplar.
Detta kan ske inte bara för barn i behov av särskilt stöd utan också när föräldrar har behov av
tydlighet på grund av en egen problematik, till exempel svag begåvning, språksvårigheter med
mera.
Det är viktigt att dra in föräldrarna tidigt när personalen känner oro för något barn, just
eftersom det är en process för föräldrarna också. Därför vill specialpedagogerna ofta att
personalen inhämtar föräldrarnas tillstånd för att de ska komma ut och observera i
barngruppen. Att be om föräldrarnas tillstånd är ett sätt att få föräldrarna med sig utan att det
behöver vara något katastrofläge anser specialpedagogerna.
39