Alkoholmonopol och folkhälsa - Statens folkhälsoinstitut

Troliga konsekvenser för storkonsumenter:
alkoholmonopol och folkhälsa 55
I den offentliga debatten kring alkoholfrågor hävdas det ofta att storkonsumenter (eller
alkoholmissbrukare) inte påverkas av förändringar i alkoholpolitiken och att de konsumerar
stora mängder alkohol oavsett priser och tillgänglighet. Även om detta inte har
behandlats ingående i forskningslitteraturen, så finns det ett antal studier som relativt
otvetydigt visar att storkonsumenter i själva verket också påverkas av större förändringar
i alkoholpolitiken. I linje med Skogs (1985) teori om alkoholkonsumtionens kollektiva
karaktär och evidens att alla konsumentgrupper, inklusive storkonsumenter, rör sig upp
och ner i takt med förändringar i den totala konsumtionen, har det i flera studier konstaterats
att storkonsumenter reagerat på förändringar i politiken och ofta i större utsträckning
än andra konsumentgrupper (66). I Danmark steg spritpriserna kraftigt 1917, vilket medförde
en avsevärd minskning av totalkonsumtionen och även en dramatisk minskning av
antalet alkoholrelaterade dödsfall (vilka normalt är förknippade med långvarig hög alkoholkonsumtion)
(67). När alkoholpriserna steg till följd av en skattehöjning 1981 visade
en panelundersökning av ”personer som dricker alkohol regelbundet” att konsumtionen
minskade minst lika mycket bland storkonsumenter som bland dem som konsumerade
alkohol i måttlig eller ringa omfattning (68). En uppskattad minskning den totala alkoholkonsumtionen
med 29 procent under Gorbatjovs alkoholbekämpningskampanj i Moskva
1985–1987 åtföljdes av en minskning med 63 procent av sjukhusinläggningar på grund
av alkoholrelaterade psykiska störningar och beteendestörningar och en minskning med
50 procent av dödsfall på grund av alkoholförgiftning (69). När alkoholkonsumtionen
ökade med 46 procent i Finland efter privatiseringen av detaljhandelsförsäljningen av öl,
var konsumtionsökningen större bland dem som i början drack mest (storkonsumenter)
än bland andra konsumentgrupper (70, 71). Slutligen visade det sig att en långvarig strejk
i de norska alkoholmonopolbutikerna 1982 hade en högst måttlig inverkan på den totala
konsumtionen (minskning med 4 procent), men att den avsevärt minskade inläggningarna
på en alkoholavgiftningsinrättning (som främst användes av utslagna alkoholister) (72).
Utöver ovanstående argument att storkonsumenter sannolikt ökar sin konsumtion i
ännu högre grad än andra konsumenter om totalkonsumtionen ökar, finns också risken att
en privatisering leder till ökad försäljning till berusade personer. Särskilt när det gäller
detaljhandelsförsäljning av alkohol så förefaller det rimligt att berusade personer ofta är
storkonsumenter. Ett av de bakomliggande antagandena när det gäller monopolsystemet
är att avsaknaden av privata vinstmotiv gör det lättare att neka underåriga och berusade
personer att köpa alkohol. Systembolaget har ett utbildningsprogram för personalen som
syftar till att förhindra försäljning till såväl underåriga som berusade personer. Huruvida
monopolbutiker lyckas bättre än privata butiker när det gäller att neka berusade personer
att köpa alkohol har, såvitt vi vet, inte undersökts i några studier som rapporterats på
engelska. Det är således oklart om en privatisering av detaljhandelsförsäljningen av alkohol
i Sverige skulle medföra ökad försäljning till berusade personer och därmed bidra till
att ytterligare öka deras konsumtion och skador.
Med hänsyn till de förutsedda förändringarna i tillgänglighet, lågprisprodukter, upprätthållande
av åldersgränsen samt reklam och marknadsföring, förefaller det mot bakgrund