Alkoholmonopol och folkhälsa - Statens folkhälsoinstitut

alkoholmonopol och folkhälsa 65
rats. Även om det samtidigt skedde en minskning av vinförsäljningen med 13,7 procent
och ölförsäljningen var oförändrad, så ledde privatiseringen av spritförsäljningen till en
nettoökning av den totala alkoholkonsumtionen i Iowa. Inga förändringar konstaterades
när det gällde spritförsäljningen i Iowas grannstater.
Avskaffandet av det statliga monopolet är den första större förändringen av det här
slaget i USA sedan förbudstiden. Till skillnad från andra förändringar i USA när det gäller
former för och omfattning av alkoholens tillgänglighet, som försäljningstider, täthet av
försäljningsställen, ändrade former för alkoholservering och priser, var detta en radikal
förändring som påtagligt ökade antalet försäljningsställen och deras täthet, de dagliga
öppettiderna och antalet dagar som vin och sprit fanns till försäljning. Dessutom underlättades
betalningarna av att de privata butikerna accepterade personliga checkar och
kreditkort.
Drivkraften bakom avskaffandet av detaljhandelsmonopolet för vin och sprit i Iowa var
inte en allmän önskan att lätta på alkoholrestriktionerna. Orsaken var snarare ekonomisk.
Avskaffandet av de statliga butikerna i Iowa skedde under ett dynamiskt skede. Iowa hade
drabbats av en allvarlig ekonomisk depression till följd av sjunkande jordbrukspriser,
skuldsättning bland bönderna och utmätning av gårdar. Iowa är den enda delstaten i USA
som har en negativ befolkningstillväxt. Iowas delstatsregering hade ett budgetunderskott
och man trodde att ett avskaffande av systemet med statliga butiker och en övergång
till privat licensierad försäljning skulle generera minst 9,9 miljoner dollar till delstatens
kassa och minska kostnaderna för den statliga personal som arbetade med detaljhandelsförsäljningen.
Under det första kvartalet av delstatens budgetår (juli–september 1987) låg
försäljningen 2,5 procent lägre än under samma period 1986 och bara 3 miljoner dollar
flöt in till statskassan (Des Moines Register, 7 oktober 1987, 1A).
Resultaten hittills visar att alla förhoppningar inte har slagit in. Den totala försäljningen
i de privata butikerna har omväxlande legat över och under försäljningen i de statliga.
Under de första sex månaderna var exempelvis den totala försäljningen av alkohol i de
privata butikerna 2,5 procent högre än i de statliga butikerna under samma period (mars–
juli). I augusti 1987 var däremot försäljningen 7 procent lägre än i augusti 1986. Vad som
är ännu viktigare är att det statliga prispåslaget på alkohol har minskats för att möjliggöra
större vinstmarginaler för detaljhandelsbutikerna. De privata butikernas försäljningsnivåer
måste därför ligga tillräckligt mycket över de statliga butikernas för att kompensera
för statens inkomstbortfall på grund av minskade påslag i partihandelsledet. Detta kan
stimulera till ökad total försäljning av vin och sprit. Förväntningarna om prissänkningar
på alkohol till följd av konkurrensen mellan de privata butikerna har uppenbarligen inte
slagit in. De bästa exemplen hittills visar att de genomsnittliga priserna är något högre
(cirka 2,7 procent) än i de statliga butikerna eftersom de privata handlarna strävar efter
högre vinst (Des Moines Register, 13 december 1987, 6B).
Delstaten har gjort avsevärda besparingar genom att göra sig av med merparten av den
personal som krävts för att driva de statliga butikerna. Det fanns emellertid vissa dolda
kostnader som man inte hade räknat med, bland annat (a) kostnader för hantering av tombuteljer
som återlämnats till privata butiker och returbehållare för flaskor, samt (b) kostnader
för att sätta på statliga pantetiketter på alla flaskor som säljs. Båda dessa uppgifter