Olika men ändå lika. En uppföljning av ... - Statskontoret

Stiftelsehögskolornas ekonomiska befogenheter begränsas inte av staten. Dekan därmed exempelvis skuldsätta sig i den omfattning de själva önskar.Vidare har utvecklingen på kapitalmarknaden betydelse för stiftelsehögskolornasfinansiella ställning. Detta innebär att stiftelsehögskolor är exponeradeför större ekonomiska risker än vad statliga lärosäten är.Staten bär i praktiken en ekonomisk risk även för lärosäten som bedrivs istiftelseform, även om de i formell mening inte är en del av staten. Om enstiftelsehögskola går med stora underskott, har staten att välja mellan attverksamheten läggs ned eller att staten tillför mer kapital. De lärosäten sombedrivs i stiftelseform representerar samhälleliga värden som är så stora attstatsmakterna sannolikt skulle se det som nödvändigt att skjuta till kapitalför att säkra verksamheten.Stiftelseformen försvårar statlig uppföljningStiftelsehögskolornas finansiella redovisning utformas på ett annat sätt änmyndighetshögskolornas redovisning. Det innebär att jämförbarheten mellanstatliga lärosäten och stiftelsehögskolor minskar.Utifrån ett statligt perspektiv försvåras ekonomisk insyn av stiftelseformen.I formell mening finns förutsättningar för insyn men i praktiken är det svårareatt ha överblick över stiftelsehögskolors finansiella ställning, blandannat eftersom de organiseras i en koncernstruktur med underliggandebolag. Organisationsformer och redovisningsprinciper skiljer sig också åtmellan olika stiftelsehögskolor, vilket gör det svårt att få en ekonomisk helhetsbildav högskolesektorn.Sannolikt har Regeringskansliet svårare att ta till sig stiftelsehögskolornasekonomiska redovisning, eftersom den skiljer sig från statliga lärosätensredovisning som man normalt hanterar. Även om stiftelsehögskolornasrevisorer intygar att den finansiella redovisningen är rättvisande, är innehålleti redovisningen svårt att värdera och relatera till ett jämförbart statligtlärosäte.6.3 Stiftelsehögskolornas fördelar har minskatStatskontorets övergripande bedömning är att både Chalmers och Högskolani Jönköping har haft nytta av stiftelseombildningen. För det förstatilldelades de ett stiftelsekapital och de fick större ekonomiska befogenheteri och med att de inte lyder under det ekonomiadministrativa regelverket. Fördet andra fanns initialt ett antal skillnader i reglering som gav stiftelsehögskolornastörre frihet än de statliga lärosätena att styra och organisera sinverksamhet.Stiftelsekapitalet och dess avkastning har gjort det möjligt att finansierasamverkansaktiviteter och vissa utvecklingsinsatser. Den ökade resurstill-113