LEXICONORDICA 7 - Nordisk Sprogkoordination

169Markören kan också bestå av en angivelsesymbol, dvs. en symbol somsjälv utgör en angivelse. Vi vet ju exempelvis hur ämnesområden oftabrukade anges i äldre ordböcker: ankaren för sjöväsen, kugghjul förteknik, korslagda värjor för militärväsen osv. De hade den fördelen attde i de flesta fall var självförklarande:Bild(Sachs-Villatte 1911)Angivelsesymboler för ämnesområden förekommer fortfarande fast imindre utsträckning än tidigare. Men det finns andra typer också, som imånga fall knappast kan kallas självförklarande. I följande exempel stårplustecknet för bokmål, fyrkanten för nynorsk och gradtecknet förtalspråk:+ u`t/kaster -en, Pl. -e(r) (= ∑-ar) (1) Hinauswerfer – m(in e-m Restaurant), ˚Rausschmeißer – m [...](Hustad 1979)Bruket av standardiserade förkortningar kombineras i regel med entredje typ av kondensering, nämligen utelämning av textelement. Förkortningen"fam." i följande exempel betyder inte bara 'familjär' utanskall uttydas 'uttryckssättet tillhör familjärt språk':trang II -t, adj. [...] 3 (fam.) dum; tung ibegripelsen [...](Aschehoug og Gyldendal 1992)