och reglerteknik - Åbo Akademi
och reglerteknik - Åbo Akademi
och reglerteknik - Åbo Akademi
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
1.2<br />
1<br />
0.8<br />
0.6<br />
u<br />
0.4<br />
0.2<br />
0<br />
−0.2<br />
1.2<br />
1<br />
0.8<br />
0.6<br />
y<br />
0.4<br />
0.2<br />
0<br />
−0.2<br />
−2 0 2 4<br />
tid<br />
6 8 10<br />
Figur 3.3: Responsen hos ett system av första ordningen med dödtid (L = 1).<br />
Instabila system.<br />
Instabila system karakteriseras av att de divergerar fr˚an sitt begynnelsetillst˚and om de lämnas<br />
˚at sig själva. Ett enkelt exempel p˚a ett instabilt system är en inverterad pendel, som faller<br />
om den inte kontinuerligt balanseras. Det enda sättet att h˚alla ett instabilt system vid ett<br />
börvärde är genom att använda ˚aterkoppling. Vissa flygplan är instabila <strong>och</strong> behöver därför<br />
ständiga regler˚atgärder för att h˚alla kursen. Exempel p˚a instabila system inom processindustrin<br />
är vissa reaktorer med exoterma reaktioner, som bör kylas tillräckligt för att h˚alla<br />
reaktionen under kontroll. Ett annat exempel p˚a instabilitet är att backa ett fordon med släp.<br />
Systemet är instabilt eftersom den minsta avvikelse i kursen f˚ar släpet att driva ˚at sidan. Det<br />
enda sättet att h˚alla kursen är att ständigt kompensera kursavvikelserna med styrningen. En<br />
regulator som stabiliserar systemet kan backa ett fordon med släp utan sv˚arighet.<br />
3.2 Linjära system<br />
I kapitel 2 har vi sett att dynamiska system beskrivs av differentialekvationer. Vi skall i<br />
detta kapitel närmare introducera modeller av de vanligaste typerna av dynamiska system.<br />
Generellt kan ett linjärt dynamiskt system G med insignalen u <strong>och</strong> utsignalen y beskrivas<br />
med den linjära differentialekvationen<br />
dny(t) +a1<br />
dtn dn−1y(t) dy(t)<br />
+· · ·+an−1<br />
dtn−1 dt +any(t) = b0<br />
där n är systemet ordning. Vanligtvis gäller m < n.<br />
31<br />
dmu(t) du(t)<br />
+· · ·+bm−1<br />
dtm dt +bmu(t) (3.2)