och reglerteknik - Åbo Akademi
och reglerteknik - Åbo Akademi
och reglerteknik - Åbo Akademi
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
• Gravitationskraftens komponent Fg i vägen plan (jfr figur 2.1),<br />
där ϕ(t) är vägens lutning (ϕ = 0 motsvarar plan väg).<br />
Fg(t) = −mg sin(ϕ(t)) (2.3)<br />
• Luftmotst˚and (Fluft). Denna kraft ökar med stigande hastighet <strong>och</strong> vi kan som en<br />
relativt god approximation anta att den är direkt proportionell mot skillnaden mellan<br />
hastigheten y <strong>och</strong> vindhastigheten vvind i bilens färdriktning,<br />
där b är en luftmotst˚andskoefficient.<br />
Fluft(t) = −b[y(t) − vvind(t)] (2.4)<br />
• Friktionsmotst˚and fr˚an däck, Ff (t). Vi antar att denna kraft, som är riktad mot bilens<br />
färdrikting <strong>och</strong> därför negativ, beror endast av vägunderlaget.<br />
Eftersom a = dy/dt ger ekvation (2.1) med F = Fluft + Fd + Fg + Ff ,<br />
eller<br />
m dy(t)<br />
dt = −b[y(t) − vvind(t)] + ku(t) + Fg(t) + Ff (t) (2.5)<br />
m dy(t)<br />
+ by(t) = ku(t) + d(t) (2.6)<br />
dt<br />
där d(t) = bvvind(t) + Fg(t) + Ff (t). I modellen (2.6) anger y den variabel som skall regleras<br />
(hastigheten, som skall h˚allas konstant), u anger den variabel som manipuleras för att p˚averka<br />
systemets beteende (gaspedalens läge), <strong>och</strong> d(t) anger en yttre störning som p˚averkar den<br />
reglerade variabeln, <strong>och</strong> som i detta exempel best˚ar av vindens inverkan, gravitationskraften<br />
<strong>och</strong> friktionsmotst˚andet. Vi skall ˚aterkomma till problemet hur automatisk farth˚allning kan<br />
˚astadkommas, men före det skall vi betrakta ytterligare ett exempel.<br />
Modellen (2.6) känns igen som en differentialekvation, närmare bestämt en linjär differentialekvation<br />
av första ordningen. De system som är aktuella inom <strong>reglerteknik</strong>en beskrivs<br />
vanligen just av differentialekvationer. För att illustrera saken betraktar vi följande exempel.<br />
Exempel 2.2 - Temperaturreglering.<br />
Betrakta ett temperaturregleringsproblem enligt figur 2.2. Temperaturen T i ett rum skall<br />
h˚allas konstant trots variationer i yttertemperaturen Ty. Värmeförlusterna genom väggarna<br />
är direkt proportionella mot temperaturskillnaden T − Ty, dvs effektförlusterna ges av<br />
Effekt ut = k(T − Ty) (2.7)<br />
Temperaturen kan regleras med hjälp av effekten P i ett värmeelement. Vi antar för enkelhets<br />
skull att luftens omblandning är god, s˚a att temperaturen kan anses densamma i hela rummet.<br />
4