BILDMANIPULERING
BILDMANIPULERING
BILDMANIPULERING
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
I journalistiska och dokumentära sammanhang<br />
är vi vana vid att betrakta fotografier<br />
som ”frusna ögonblick” och ”rättvisa avbildningar”<br />
av skilda situationer och olika skeenden.<br />
Vi är vana vid att betrakta fotografier<br />
som trovärdiga dokument. I studien Trovärdiga<br />
bilder (Pettersson, 2001) gjorde försökspersoner<br />
totalt 736 värderingar av trovärdigheten hos<br />
skilda bildtyper, fotografier och teckningar i<br />
färg och i svart-vitt. Försökspersonerna såg<br />
fotografier som signifikant mera trovärdiga<br />
än teckningar. Det var däremot inte någon<br />
signifikant skillnad vad gäller upplevd trovärdighet<br />
mellan bilder i färg och bilder i svartvitt.<br />
Vi är ännu inte vana vid att fotografier kan<br />
vara manipulerade i syfte att vilseleda oss. Vi<br />
har ännu inte ett tillräckligt kritiskt förhållningssätt<br />
till hur man använder fotografier i<br />
våra nyhetsmedier. Vi bör kanske fråga oss<br />
vad ett fotografi egentligen är och hur det förhåller<br />
sig till verkligheten? Det finns flera svar<br />
på sådana frågor.<br />
Sonesson (1992) definierar ett fotografi som<br />
en indexikalisk ikon. Fotografiet är ett index<br />
därför att det är ett indirekt avtryck av motivet,<br />
förmedlat av fotonerna (en ström av ljuspartiklar)<br />
och lagrat i filmens struktur. Det<br />
fotografiska tecknets ikoniska karaktär är<br />
överordnat. Fotografiet liknar det som det avbildar.<br />
Fotografiet är en ikon.<br />
Freedberg (1989) menar att det kan vara<br />
svårt för människor att förstå skillnaden mellan<br />
bild och verklighet. Liksom andra bilder är<br />
ett fotografi endast en representation av en viss<br />
10<br />
FOTOGRAFIET<br />
del av verkligheten (Pettersson, 1989). Men vi<br />
vet inte om representationen är tillförlitlig, om<br />
den är sann eller falsk. Det är kanske lätt för en<br />
del personer att tro att alla fotografier i någon<br />
mening är sanna avbildningar av verkligheten.<br />
Ingemann (1997) anser emellertid att ett fotografi<br />
inte kan återge verkligheten (s. 6):<br />
Fotografiet kan ikke gengive virkeligheten.<br />
Fotografen kan kun sætte spor på negativet.<br />
Det er ikke virkeligheten der sætter disse spor<br />
– det gør fotografen gennem de valg han foretager<br />
og i de valg finder han sine egne mentale<br />
billeder. Men hans mentale billeder er ikke<br />
udelukkende private. Han spejler de mentale<br />
billeder der findes i kulturen. Men disse billeder<br />
er ikke en afspejling af en kultur men af<br />
mange delkulturer som er knyttet til en række<br />
forskellige sociale grupper.<br />
... Fotografen kan kun handle som agent i kulturen.<br />
Det er kulturen der gennem ham sætter<br />
sit spor i billedet.<br />
Flera andra forskare framför liknande synpunkter.<br />
Ett exempel är McDougall (1990, s.<br />
ix), som hävdar att pressbilder skall spegla<br />
verkligheten utan några som helst förvrängningar.<br />
Enligt McDougall är trovärdigheten<br />
den viktigaste egenskapen hos en publicerad<br />
bild. Man bör därför inte publicera falska bilder.<br />
Sogstad (1997) konstaterar att en journalistisk<br />
bild aldrig kan berätta hela sanningen.<br />
Han menar därför att bilden alltid ljuger på ett<br />
eller annat sätt. Ritchin (1990) påpekade att<br />
fotografiets förhållande till verkligheten är<br />
lika tvivelaktigt som andra representationer.<br />
Han skriver (s.1):