BILDMANIPULERING

lev det område som var representerat av en
enda bildpunkt reducerat till 400 respektive
100 kvadratmeter. Vanligtvis avbildar en SPOTbild
60x60 kilometer av jordytan, dvs 3 600
kvadratkilometer. Dessa bilder är bra underlag
för att göra kartor av mer begräsade områden,
som delar av en kommun, en stad eller en
mindre tätort. Sådana svart-vita ”scener” har
6 000 linjer med 6 000 bildpunkter vardera,
dvs totalt 36 miljoner bildpunkter. När en
SPOT-bild och ett fotografiskt porträtt av en
person trycks med samma upplösning som
helsidor i en normalstor bok så visar en bildpunkt
i SPOT-bilden en del ur verkligheten
som är en miljon gånger större än det område
som en bildpunkt i porträttet representerar.
Vid Esrange, Svenska Rymdbolagets anläggning
i Kiruna, tar man emot en kvarts miljon
SPOT-bilder varje år. Med dessa bilder kan
man producera många olika typer av kartor
som man behöver för en rad uppgifter inom
till exempel jordbruk, skogsbruk och lantmäteri.
Vissa militära satelliter, så kallade spionsatelliter,
har så god upplösning att varje
enskild bildpunkt motsvarar endast några få
kvadratdecimeter nere på marken. Då är det
möjligt att kunna urskilja enskilda personer
som till exempel befinner sig ombord på ett
fartyg. Snabb utveckling av civila fotosatelliter
gör det numera möjligt för vem som helst
att köpa satellitbilder där man kan se bilar,
bussar och lastbilar. Den första civila högupplösande
fotosatelliten, Ikonos, blev uppskjuten
och placerad i sin bana i september 1999. Ikonos
befinner sig 680 kilometer över jordytan.
För svartvita bilder är upplösningen 1x1 meter
och för färgbilder 4x4 meter. Det har alltså
varit en dramatisk utveckling när det gäller
satelliter och satellitbilder under de senaste
decennierna. Vi kan troligen räkna med en
fortsatt teknisk utveckling som leder till allt
bättre prestanda. Så småningom når vi kanske
fram till tekniskt perfekta system med allt fler
18
och allt mindre bildpunker. Till slut kanske
man kan hålla reda på var enskilda personer
befinner sig och leta reda på till exempel krigsförbrytare
och terrorister med hjälp av en vanlig
dator som står i förbindelse med en satellit.
Synsinnet
Ur rent teknisk synpunkt är emellertid våra
ögon och vårt synsinne inte på något sätt ”perfekta”
om vi utgår ifrån kraven på ett optiskt
instrument. Här finns det flera begränsningar.
Ögat har en viss tröghet och det tar en viss tid
för oss att läsa en bild. Ur biologisk synpunkt
fungerar däremot vårt synsinne på ett mycket
bra sätt. De tekniska svagheterna blir biologiska
fördelar.
Det är nämligen ögats inneboende tröghet
som gör att vi uppfattar filmer och tv-program
som kontinuerligt rörliga bilder. Biograffilm
använder vanligen 24 och PAL-TV 25
bilder per sekund. Detta är strax under den så
kallade flimmertröskeln, som ligger vid 27–28
bilder per sekund. Vid högre bildfrekvens
hinner inte ögat längre med att se de enskilda
bilderna. Högre bildfrekvens, som NTSC med
30 bilder per sekund, ger därför en rörlig bild
som vi uppfattar som mer stabil och mer verklighetsnära.
Vårt synsinne kan urskilja en detalj i ett
motiv som är 1 000 gånger ljusare eller mörkare
än en annan detalj i samma motiv. För synsinnet
är alltså det så kallade kontrastomfånget
1 000. För filminspelning med 35 mm-normalfilm
är kontrastomfånget 100. Vid arbete med
tv-sändningar och inspelningar på video är
kontrastomfånget ännu sämre, endast 10–20.
Det är alltså ännu inte möjligt att tekniskt
komma ens i närheten av kapaciteten hos vårt
eget synsinne.
Varje ögonblick kan våra ögon hantera
information motsvarande 2,5 miljoner ”bits”
eller bitar i ett datorsystem. I verkligheten har
naturen och alla föremål ett oändligt antal