BILDMANIPULERING

Vi har alla hört ett eller flera talesätt som förkunnar
att bilder har en alldeles speciell dragningskraft
och alldeles speciella egenskaper.
Här är några exempel på vanliga talesätt. ”Bilden
kan trollbinda oss.” ”En bild säger mer än
tusen ord.” ”En bild ljuger aldrig.” ”En bild
speglar alltid den sanna verkligheten.” I förordet
till Nyhetsbilder–etik–påverkan konstaterar
emellertid Göran Stütz (2000, s. 5) att ”det är
här som vi i dagsläget måste stanna upp och
fundera i källkritiska termer. Med t.ex. dagens
datorteknik kan bilden istället fungera både
som förtrollare, förförare och åsiktsmanipulerare
och den ”verklighet” som den ofta gör
anspråk på att återge kan i själva verket vara
ett tillrättalagt falsarium.”
Äkthet innebär att en källa är vad den utger
sig för att vara, att den inte är en förfalskning.
Thurén (1997, s. 12) menar att gränsen mellan
äkta och falskt ibland kan vara svår att dra.
”Friseringar av skriftliga källor och bilder är
ganska vanligt. Även inom vetenskapen är förfalskningar
vanligare än man tror.” Thurén
sammanfattar sin diskussion om äkthetskriteriet
med bl a följande konstaterande (s. 24):
”Det finns en glidande skala från den rena förfalskningen
till den ganska oskyldiga retuscheringen.”
Det förekommer ganska ofta medvetna och
möjligen även omedvetna fiffel, förfalskningar
och manipuleringar av bilder genom ingrepp
i bilderna, genom riktade urval, eller genom
oseriösa bildtexter, som medför att läsarna
blir manipulerade, lurade och vilseledda.
Läsarna har sällan eller aldrig någon möjlig-
FIFFEL
het att själva bedöma vad som hände före eller
efter det ögonblick som ett foto blev registrerat.
De kan inte heller veta vad som hände
runt omkring den aktuella situationen.
Ibland kan det vara lätt att se att bilder är
bearbetade, korrigerade eller kompletterade
på olika sätt, men det blir allt vanligare att det
är svårt eller till och med helt omöjligt att upptäcka
att man har gjort sådana ingrepp i en
bild. Med utgångspunkt från definitionen i
inledningen till den här studien, att bildmanipulering
innebär att otillbörligt styra människors
uppfattning om en viss verklighet med hjälp av bilder,
ger det här kapitlet några exempel på fiffel,
förfalskningar och manipuleringar som
har förekommit i dagspressen och i viss mån i
reklam- och informationsmaterial.
Thomas Anderberg (2000, s. 9) anser att etiken
framförallt har haft en hämmande effekt i
pressetiska frågor. Kameralinsen kan inte blåljuga
men den kan förstora och förminska,
den kan hyckla och den kan kränka människor.
De pressetiska reglerna har främst haft
som uppgift att hindra och motverka olika
missförhållanden när detta har varit möjligt.
Anderberg skriver (s. 9): ”När nyhetsjakten
pågår har etiken fungerat som ett slags trafikregler,
avsedda att hejda de grövre övertrampen.
Så måste det inledningsvis förhålla sig.
Men när de etiska reglerna väl har satt sig – och
när de med skärpa försvarats – finns det också
anledning att lyfta fram etiken som en uppmuntrande
faktor. Och då blir det också dags
att belysa de konflikter som kan råda mellan
etikens bromsande och pådrivande sidor.”
63