BILDMANIPULERING

ningar som fotografier och även i film- och
videosekvenser med rörliga bilder. Det finns
nästan inga begränsningar alls för den som
har nödvändiga kunskaper och tillgång till
rätt utrustning. Några tusen bilder med olika
standardbakgrunder och standardförgrunder,
som skildrar olika typer av landskap, stadsmiljöer,
personer, växter, djur m m går att kombinera
till ett oändligt antal helt eller delvis
nya bildmotiv. Här uppstår förstås intressanta
etiska frågor, som inte är triviala och inte heller
på något sätt lätta att besvara.
Digitalt manipulerade fotografier började
dyka upp i dagspressen i mitten av 1980-talet.
Introduktionen av digitala bilder och elektronisk
överföring av bilder har haft en genomgripande
effekt, dels på hur man hanterar bilder
i de olika produktionsleden, dels på hur
läsarna uppfattar bilderna. Den tekniska utvecklingen
har i grunden förändrat förutsättningarna
för trovärdigheten hos fotografier.
Fotografier behöver inte längre ha en naturlig
förankring i filmbaserade original. I princip
kan man nu göra ändringar i en bild när som
helst, från ögonblicket för själva fotograferingen
ända fram till det att bilden är publicerad.
Läsaren har inte längre någon möjlighet
att upptäcka om en publicerad bild är manipulerad
eller inte.
Fotografilagen upphörde den 1 juli 1994, då
bestämmelserna om rätten till fotografier
övergick till upphovsrättslagen. De ekonomiska
och ideella intressen som fotografer, författare,
tecknare, tonsättare och andra upphovsmän
har är skyddade av lagen om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk
(Upphovsrättslagen, URL, SFS 1960:729).
Sedan 1 januari 1996 är konstnärliga verk
skyddade under resten av upphovsmannens
liv plus ytterligare 70 år. Många verk är alltså
skyddade i mer än 120–130 år. Skyddet är
internationellt. Den ekonomiska rätten innebär
ensamrätt för upphovsmannen att be-
84
stämma över mångfaldigande av verket – att
framställa kopior och att framföra verket
offentligt. För ”bildstöld” som sker uppsåtligen
eller av grov oaktsamhet är straffet böter
eller fängelse i högst två år.
De etiska reglerna för press, radio och tv tar
bestämt avstånd från manipulering eller förfalskning
av bildens innehåll genom beskärning,
montage eller missvisande bildtexter.
Det är inte tillåtet att utge icke autentiska bilder
för att vara dokumentariskt äkta material.
Den som köper bilder har ansvar för att dessa
inte blir missbrukade. Trots dessa regler förekommer
tydliga övertramp alldeles för ofta.
Såväl fotografer som tecknare och deras
organisationer fastställer i sina leveransvillkor
att publicerade bilder skall vara korrekta. De
som köper rättten att publicera bilderna får
inte utnyttja dessa på ett missvisande sätt. De
får heller inte göra bildmontage eller retuschering
på elektronisk väg så att detta vilseleder
eller lurar läsaren eller tv-tittaren. Utan
uttryckligt tillstånd från bildrättsinnehavarna
har man idag inte rätt att förändra innehållet i
några bilder.
Det är uppenbart att den tekniska utvecklingen
i grunden har förändrat förutsättningarna
dels för våra möjligheter att använda bilder
i skilda sammanhang och dels för trovärdigheten
hos alla bilder. Den enskilde tidningsläsaren
och tv-tittaren har i praktiken
inte längre någon reell möjlighet att upptäcka
om en publicerad bild är manipulerad eller
inte. Vi kan ju knappast räkna med att det blir
bättre i framtiden. Datortekniken utvecklas
snabbt. För varje år blir det allt lättare för var
och en av oss att själva skapa och bearbeta bilder
och att sedan göra dessa tillgängliga för
andra på Internet.
Den här studien visar tydligt att det finns
svårigheter och även missgrepp och fiffel inom
nyhetsrapporteringen. Men studien klarar inte
av att svara på frågorna: ”Hur kan vi bäst