BILDMANIPULERING

daktörer och formgivare efterlyser ett utökat
samarbete med författarna. Tecknarna producerar
skisser enligt bildbeskrivningarna. Efter
(många) diskussioner med redaktionen och ett
antal korrigeringar producerar tecknarna sina
originalbilder. Bildbyråer och fotografer letar
efter arkivbilder som kan tänkas motsvara bildbeskrivningarna
någorlunda bra. Det händer
dock ibland att författarna själva även tecknar
och/eller fotograferar och producerar de bilder
som man behöver för den aktuella boken.
Det finns sällan bara en bild utan vanligen
flera tänkbara och mer eller mindre likvärdiga
bilder till en viss text. Flera experiment (Pettersson,
1984, 1985 och 1986) visade att tecknare
som får en bildbeskrivning skapar sina egna,
individuella bilder utan att kreativiteten blir
hämmad. Illustratörcentrum (1990), som är en
serviceorganisation för landets tecknare, redovisar
i katalogtidningen Svart på Vitt 1/1990 de
illustrationer som 57 tecknare har gjort av samma
skönlitterära text, en novell av Niklas Rådström.
Det är svårt att se några som helst likheter
mellan bilderna. Alla tecknare har gjort sina
helt egna tolkningar av innehållet i texten och
skapat helt unika bilder.
Av tillgängliga bilder sammanställer bildredaktören
eller förlagsredaktören en primär
bildkollektion. Redaktör, bildredaktör, grafisk
formgivare och författare väljer därefter ofta
tillsammans ut de bilder som skall ingå i boken.
Ofta är detta en både mödosam och besvärlig
uppgift. Det är troligt att mer tid och ett utvidgat
samarbete behövs för att resultatet skall bli
riktigt bra. Vanligen behöver man bearbeta
utvalda foton på något sätt. Det gäller t ex att
anpassa storleken och beskära bilden i breddoch/eller
höjdled. Enligt min uppfattning är
det bra med förklarande bildtexter till bilderna.
När allt detta är klart sammanställer den grafiske
formgivaren text och bilder till sidor och
uppslag i en layout.
Kriterier för bildval
Vid produktion av läroböcker kan man sällan
anlita fotografer för att ta bilder ”på beställning”.
För det mesta får författaren eller någon
bildredaktör leta igenom olika bildarkiv och
andra bildsamlingar för att förhoppningsvis
kunna finna lämpliga bilder. Av många tänkbara
bilder, som alla kan komplettera en färdig
text som beskriver en viss händelse, väljer författare,
bildredaktörer, redaktörer och grafiska
formgivare endast ut ett litet fåtal bilder, kanske
en enda, för publicering.
Bilderna i en enda lärobok kan vara från
många skilda kulturer och från olika tidpunkter.
Många av bilderna har inte varit avsedda
att bli publicerade i faktaböcker och läroböcker.
Därför kan vi finna en mängd olika stilar
och manér i de bilder som används. Det nya
sammanhanget skapar nya förutsättningar
för hur läsarna kan tolka och förstå innehållet
i bilderna. Den speciella ”bokkontexten” kan i
sig innebära en manipulering av vår möjlighet
att uppfatta innehållet i varje enskild bild.
När det gäller val av bilder till faktaböcker
och andra informativa framställningar ställer
Cornell (1972) upp följande kriterier (s. 62): (1)
Säger bilden något? Passar det att ge en bild
här? (2) Är det ej skenkunskap som bilden
ger? (3) Alla hugskott är inte goda. Men vifta
inte bort dem. Det som ser befängt ut först kan
vara det som ger den nya uppfriskande och
klargörande touchen åt framställningen. Pröva
idén på någon. Eller på dig själv i morgon. (4)
För mycket i en bild. Även foto kan bli rörigt.
(5) Förminskningen riktig? Eller försvinner
det jag ville få fram när bilden blir liten i reproduktionen.
(6) Rätt reproduktionsteknik för
just den här bilden? Eller får jag avstå från den
bilden därför att den metod jag har att hålla
mig till inte passar?
White (1983), som har en mångårig erfarenhet
som grafisk designer, lärare och föreläsare i
USA, menar att de flesta fotografier vanligen
39