BILDMANIPULERING

kunde det inte vara riktigt att publicera bilden.
Pressens Opinionsnämnd fann att Göteborgs
Tidningen/iDAG genom den anmälda
bildpubliceringen hade brutit mot god publicistisk
sed.
I ett flertal artiklar under tiden 3 mars – 16
juni 1995 skrev Nya Ludvika Tidning om en
kvinna som led av Alzheimers sjukdom och
var intagen på ett servicehem. Den 28 november
samma år publicerade tidningen en artikel
med rubriken ”Sven” och ”Lisa”: Umgänget
ifrågasattes – Sven orkar inte längre. Artikeln var
illustrerad med en bild i helfigur av Sven. På
bilden var ansiktet retuscherat. Enligt artikeln
hade Sven, med stöd av hovrätten, fått rätt att
besöka kvinnan. Men kvinnans syster hade
klassat honom som en sexgalning och snuskhummer.
Överförmyndarnämnden beslutade
om restriktioner när det gällde besöken på
servicehemmet. Den 16 december beskrev en
anonym insändare hur släktingarna hindrade
Sven och Lisa från umgänge. Insändaren var
illustrerad med en bild av dem. Båda sågs
bakifrån men Svens ansikte var tydligt i profil.
Bildpubliceringar och uppgifter om ålder, fritidsintressen
och grannar med ovanliga efternamn
hade gjort att det fingerade namnet inte
hade skyddat Lisas anonymitet. Tre kvinnor,
Lisas döttrar, anmälde publiceringen till Allmänhetens
Pressombudsman, som bl a anförde:
”Även en sjuk, som kanske inte själv kan ta
del av och såras av en publicering, måste
behandlas med respekt för personlig värdighet
och integritet.” Pressens Opinionsnämnd
fann att Nya Ludvika Tidning hade brutit mot
god publicistisk sed. I det här fallet var det
alltså fråga om identifiering i andra hand,
kvinnan blev identifierad genom att det gick
att känna igen mannen på bilderna.
Som konsument och läsare får man lätt ett
intryck av att redaktionerna på dagstidningar
och veckotidningar ibland kan känna någon
typ av krav att till varje pris använda minst en
72
bild på varje sida. Detta leder ibland till att
man illustrerar artiklar med bilder av personer
som helt saknar samband med det texten
berättar om och därför snarast är förvirrande
och vilseledande för läsarna. Sådana bilder
brukar vara ledsagade av en text av den här
typen: ”Personerna på bilden har inget samband
med texten.” Man kan fråga sig varför
den här typen av bilder blir publicerade när
det uppenbarligen inte finns några samband
med det som beskrivs eller berättas. Det är
inte heller ovanligt att man frilägger delar av
bilder, t ex ett porträtt. Detta innebär att man
tar bort bakgrunden, vilket medför större
kraft i porträttet, men samtidigt går läsaren
miste om kontexten.
Vilseledande marknadsföring
I flera fall har Marknadsdomstolen (MD) prövat
om bilder, som är använda på förpackningar
eller i andra reklam- och marknadsföringssammanhang,
är vilseledande för konsumenterna
enligt marknadsföringslagen (MFL).
Här följer några exempel där Marknadsdomstolen
har ansett att marknadsföringen är
otillbörlig på grund av bilderna och därmed
kan manipulera läsarnas uppfattning om olika
produkter. Förkortningen KO avser Konsumentombudsmannen.
1980:23. KO mot Philip Morris AB. – Formuleringar,
en bild med tre cigarettförpackningar,
samt rubrikens layout i en annons har ansetts
strida mot kravet på särskild måttfullhet som
gäller enligt 2 § Lagen om vissa bestämmelser
om marknadsföring av tobaksvaror. Marknadsföringen
har därför varit otillbörlig enligt
MFL. Formuleringar har även ansetts vilseledande
och på den grunden otillbörliga.
1981:13. Skoglunds fabriks AB mot SSAB,
Svenskt Stål AB. – En reklambroschyr för stål
ger genom avbildning av en produkt från
annat företag oriktigt intryck att en viss stålkvalitet
används vid produktens tillverkning