BILDMANIPULERING

dagstidning också en mängd andra bilder,
som porträttbilder, reportagebilder och sportbilder.
Thunqvist (1993, s. 41) menar att en
medelstor svensk dagstidning kan innehålla
100–150 bilder per dag, varav en allt större
andel är färgbilder.
Bildtexterna skrivs ofta under tidspress,
men de är mycket viktiga och styrande för hur
läsarna uppfattar innehållet i bilden. Tillsammans
med rubriker, ingresser och löpande
texter blir bilder och bildtexter utplacerade i
en lämplig layout. Någon gång blir ”Bilden”,
eller kanske en lyckad bildserie, utgångspunkt
för texten i en artikel.
En journalist berättar om hur det kan gå till
”i verkligheten”, när det kan vara ont om både
tid och lämpligt stoff. Under hans första jobb,
som nattredigerare på en tidning i Kalmar,
fick han i uppdrag av nattchefen att ”göra
något på sista sidan” av en kattbild som hade
legat på en hylla minst ett par veckor. Nu var
det söndagkväll och allt tillgängligt material
var redan förbrukat på andra platser i tidningen.
”Jag drog upp den i format. Det blev
en fyrspaltig bild av katten samt en meningslös
bildtext och en meningslös rubrik. Någon
brödtext fanns inte. Ren spaltfyllnad alltså,
men effekten blev flera läsarreaktioner som
föranledde förnyad publicering.” Så kan alltså
slumpen spela in i bildvalet på redaktionen.
En del tidningsföretag har utarbetat en
egen ”bildpolicy”. Därigenom blir det, i viss
utsträckning, möjligt att få en konsekvent
hantering av olika situationer. I boken Göra
tidning beskriver Andersson-Ek, Andréasson
och Edwardson (1999) på vilket sätt en sådan
bildpolicy kan se ut. De skriver (s. 60):
På en tidning kan följande kriterier och grunder
få gälla för en bra bild:
34
• Journalistiskt innehåll
• Trovärdighet
• Läsbarhet
• Relevans
• Teknisk kvalitet
• Presentation
De här författarna menar att en relevant bild
med ett gott journalistiskt innehåll kraftigt
kan förstärka den redaktikonella textens budskap.
En genomarbetad bildpolicy leder till
att medarbetarna i tidningsföretaget får en
klarare uppfattning om den roll som bilden
har i tidningen. Något senare beskriver Lars
Fahlén policyn på Göteborgs-Posten beträffande
manipulerade bilder (s. 71–72):
Nyhetsbilden i tidningen ska i huvudsak vara
dokumentär, den får aldrig manipuleras utan
endast en journalistisk bearbetning är tillåten.
Med journalistisk bearbetning avses att bilden
helt eller delvis upplättas/nedmörkas eller att
den beskärs. En manipulerad bild ska inte kunna
uppfattas som dokumentär, den ska vara
tydligt märkt och vid publicering ska det framgå
att det är en illustration. Bilden får inte säljas.
Det förefaller att vara en mycket klok policy att
tydligt skilja mellan å ena sidan “dokumentära
foton” och å andra sidan foton som har bearbetats
till ”illustrationer”. Ur läsarens synpunkt
är det givetvis mycket värdefullt att det alltid
framgår tydligt när bilder är bearbetade.
Hur väljer man bilder till en nyhet där det
inte finns några bilder som beskriver själva
händelsen? Följande exempel visar att detta
urval tydligen sker på flera olika sätt och troligen
efter skilda kriterier inom olika tidningar.
Under natten till midsommarafton år 2000
blev en svensk präst brutalt rånmördad i en
förort till staden Entebbe i Uganda. Prästen
var i Afrika för att bygga upp ett biståndsprojekt
och skulle möta en grupp medarbetare på
flygplatsen. TT sände ut ett kort meddelande
om mordet den 23 juni.
Denna tragiska händelse har fått mycket
varierande utrymme i svensk press. Flera tidningar
har berättat om händelsen redan på