BILDMANIPULERING

nen tillvaratar upphovsmännens intressen
och har utarbetat gemensamma leveransvillkor.
Två av punkterna (7.1 och 11.1) i dessa
leveransvillkor berör bildmanipulering:
52
7.1 Upphovsmannens verk får endast återgivas
i den storlek, i de färger och den reproduktionsform
som är avtalad och med
största möjliga hänsyn tagen till originalens
utförande (färg, teknik m m). Upphovsmannen
har, om så är möjligt, rätt att
övervaka reproduktionen.
11.1 Digital lagring och bearbetning av upphovsmannens
verk kräver tillstånd av
denne. Tillfällig lagring som är betingad
av produktionsprocessen är tillåten.
När det gäller tecknade illustrationer betalar
uppdragsgivaren vanligen dels för själva arbetet
med skisser och original, dels för reproduktionsrätten
för en speciell användning. De
fysiska bilderna, originalen, förblir vanligen
tecknarens egendom. Vid eventuella skador
av bildoriginal har därför upphovsmannen
alltid rätt att få ersättning motsvarande ”återanskaffningskostnaden”.
Om inte annat är
avtalat har tecknaren rätt att använda illustrationerna
i andra sammanhang. Till skillnad
mot fotografen kan tecknaren inte sälja bort
den idéella rätten till sina bilder. Utan uttryckligt
tillstånd från bildrättsinnehavarna har
man idag inte rätt att förändra innehållet i
några bilder.
Tecknarna och deras organisationer anser
alltså att publicerade bilder skall vara korrekta.
De som köper rätten att publicera bilderna
får aldrig utnyttja dessa på ett missvisande
sätt. De får heller inte göra bildmontage eller
retuschering på elektronisk väg så att detta
vilseleder eller lurar läsaren eller tv-tittaren.
Bildtexter
Rubriker, brödtexter, bildtexter och andra bilder,
alltså allt det som omger en bild – diskursen
– påverkar vår uppfattning om innehållet
i denna enskilda bild. Även om ett fotografi
eller en realistisk teckning avbildar ett vanligt
föremål eller en vardaglig situation på ett
naturtroget sätt så finns det alltid även suggestiva
värden i bilden. Varken fotografer eller
teckningar är entydiga, utan de flesta bilder
som vi kommer i kontakt med är i högsta grad
mångtydiga, vilket bland annat påverkar
nyhetsvärdet och vår uppfattning om innehållet
i budskapet (Nordström och Åstrand,
1999).
När Lars Melin (1986) studerade bildtexter
fann han att bildtexter i läroböcker kan stå i
mycket olika relationer till såväl bilder som till
huvudtexter. De flesta bildtexterna anger bildernas
innehåll och är etiketterande, det vill
säga de fungerar som en förklarande etikett
till bilden. Information som finns i bilden är
ofta vinklad på ett nytt sätt i bildtexten. En
bildtext kan vara redundant i förhållande till
bilden och alltså säga samma sak som bilden.
Bildtexten är då ”bildredundant”. En bildtext
kan vara redundant i förhållande till brödtexten.
Bildtexten är då ”textredundant” och den
upprepar delar av brödtexten.
En bildtext som tillför sådan information
som inte finns vare sig i brödtext eller i bildinnehåll
kallar Melin för informativ. En bildtext
kan också vara stämningsangivande eller tolkande.
Sådana bildtexter tolkar stämningar i
bildinnehållet. En speciell funktion för bildtexter
i läromedel är att ange vad eleven skall
tänka på eller hur texten skall bearbetas. Denna
funktion kallar Melin för instruerande.
Enligt min mening bör bildtexter vara korta
och väl sammanhållna med tyngdpunkt på
innehållet i bilderna. Man kan säga att en bild
utan bildtext inte har något eller nästan inget
informationsvärde. När syftet med en bild är
att förmedla fakta och information bör bildtexten
berätta om bilden och ”förankra” den
tolkning av bilden som författaren vill förmedla
till läsaren vid varje specifikt tillfälle.