BILDMANIPULERING

det gäller benämningar av sina sexuella handlingar.
För femtio år sedan skulle varken press
eller tv bevaka motsvarande händelser på det
sätt som nu skedde. Som tidningsläsare och
som tv-tittare vet vi ju inte vad som eventuellt
är bortvalt och inte heller varför just det är
bortvalt.
McDougall (1990, s. 3) rekommenderade
att man bör ställa sig tre frågor för att kunna
värdera om ett foto eventuellt skall bli publicerat
i en tidning eller inte. När det gäller budskapet
kan man ställa följande tre frågor: (1)
Har fotot ett tydligt budskap? (2) Klarar fotot
de etiska kraven för en ansvarsfull journalistik?
(3) Gör fotot intrång i de avbildade personernas
privatliv, är det ärekränkande eller
förolämpande på något sätt?
När det gäller det estetiska värdet kan man
ställa följande två frågor: (1) Är fotot väl balanserat
och estetiskt tilltalande? (2) Underlättar
kompositionen förmedlingen av budskapet?
När det gäller tekniken kan man ställa följande
två frågor: (1) Bidrar kamera- och mörkrumstekniken
till att förmedla budskapet? (2) Har
fotot tillräcklig kvalitet för tryckning?
När tidningarna når fram till läsarna sker
det sjunde urvalet. Läsarna väljer att läsa artikeln
eller väljer att avstå från att läsa den.
Beroende på erfarenhet och förutsättningar
uppfattar dessutom varje enskild mottagare
en viss beskrivning och en viss bild eller bildsekvens
på sitt eget sätt. Det händer att journalister
blir beskyllda för att de har förvanskat,
förkortat eller vinklat nyheter. Journalisterna
förklarar att de måste rapportera kritiskt
samtidigt som de måste förenkla olika mycket
invecklade skeenden för att göra dessa begripliga
för läsarna.
Nyheter i tv
Även med videosekvenser är det möjligt att
göra en hel del förändringar före sändningen.
Medarbetare på nyhetsredaktionen komplet-
36
terar de utvalda bildsekvenserna med en
berättande och kommenterande text. De kan
även komplettera de rörliga bilderna med förklarande
teckningar. tv-signalerna når sedan
fram till tv-apparaterna. Tittarna väljer att titta
eller att inte titta på nyhetsprogrammet.
Liksom fallet är med dagstidningar uppfattar
varje enskild tittare en viss beskrivning och en
viss bild eller en viss bildsekvens på sitt eget
sätt, vilket medför att en och samma händelse
kan uppfattas på olika sätt.
Enligt Thunqvist (1993, s. 44) har antalet
stillbilder i tv minskat under åren eftersom
tv-mediet har fått tekniska möjligheter att
sända frysta video-sekvenser. I och med att
nya tv-kanaler har startat har konkurrensen
ibland lett till att en del tv-kanaler har blivit
utestängda från vissa evenemang. De har då
varit tvungna att lösa sina bildbehov genom
att använda sig av stillbilder.
När det gäller televisionsprogram är det
stora krav på att bildsekvenser och verbala
kommentarer fungerar bra tillsammans och
erbjuder tittaren en ”helhet”. Fichtelius (1997,
s. 49) påpekar att: ”Mycket av det en radioreporter
måste ta tid med att berätta kan tv-reportern
visa i bild.” I nyhetssammanhang får bilderna
inte vara för starka. Fichtelius menar att
det då är stor risk ”att bilderna äter upp orden”.
Detta kallar Fichtelius något oegentligt för
”bildkannibalism”. Bilderna ”äter upp” orden
när bilderna blir så fascinerande, skrämmande,
eller spännande att tittarna inte kan ta till sig
den verbala kommentaren.
Det finns ett klassiskt exempel på detta
från televisionens barndom i Sverige. En
reporter berättade om vad 1961 års sjukförsäkringsutredning
hade kommit fram till om
framtidens tandvård. Det var emellertid inte
många tittare som fick någon behållning av
det sagda. Inslaget illustrerades nämligen
med närbilder och autentiska ljud av hur en
tandläkare borrade i en tand med karies. Här