Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

Något man förvisso kände till redan då, ty så tidigt som 1851 argumenteras i Tidskrift för
byggnadskonst och mekanik att gasljus indraget i arbetarnas bostäder skulle kunna förhindra
sofflocksliggning och krogbesök, att det skulle ”blifva en amma för fliten”. 38
Det är alltså ingen överdrift att påstå att stockholmarna var beroende av det ljus som naturen
gav dem. Att man därför gjorde försök att bryta sig ur denna naturens hämsko på de mänskliga
aktiviteterna genom att söka nya och bättre belysningskällor, förefaller självklart. Inte minst är
detta en tydlig konsekvens av upplysningstidens idéer och något som bör ses som kommande i
dess kölvatten.
Energi för uppvärmning och matlagning
Energin för uppvärmning och matlagning kom uteslutande från eldning av brännbart material i
hemmet. Siffror om förbrukning handlar uteslutande om vedförbrukningen och berättelserna
om hantering av bränsle handlar också uteslutande om ved. Kol nämns inte som energikälla för
hushållen på någon plats i källmaterialet även om det förefaller troligt att en viss mängd kol
använts i hushållen. Brännbara sopor, trasiga trälårar, tunnor etc torde rimligen också ha använts
som bränsle. Dessa energikällor utgör en restpost som lämnas därhän i följande uppskattning
av hushållens energiförbrukning vid mitten av 1800-talet.
Beträffande åtgången på ved så uppger källor jag tidigare nämnt att arbetarefamiljen förbrukar
två famnar, eller ca 7,1 m 3 , granved/år 39 , medan tjänstemannafamiljens förbrukning är sju famnar
björkved och tre famnar tallved 40 , vilket gör en total förbrukning om ca 36 m 3 ved årligen i
tjänstemannafamiljens hushåll. 41
Uppskattar man antalet tjänstemannafamiljer till 23 procent av stadens ca 31.000 hushåll och
resten av hushållen som arbetarhushåll skulle dessa siffror innebära en total vedförbrukning om
knappt 425.000 kubikmeter årligen. För staden som helhet betyder det ett genomsnitt på 14,5
m 3 ved/hushåll. 42
En grov kontroll av denna förbrukningssiffra kan göras mot Järneryd som uppskattar den totala
förbrukningen av ved för hela landet vid denna tid till ca 9,3 milj m 3 . 43 För att siffrorna skall
vara jämförbara måste emellertid hänsyn tas till att förhållandet mellan tjänstemän och arbetare
är annorlunda i Stockholm jämfört med Sverige som helhet. 44
Andelen tjänstemän i landet var 1870 8,3 procent. 45 Antar man att andelen tjänstemannahushåll
motsvarar andelen tjänstemän, dvs 8,3 procent mot Stockholms 23 procent (1860) och extrapoleras
uppgifterna om vedförbrukningen i Stockholm på hela landets befolkning erhålls följande:
Utgående från att den genomsnittliga hushållsstorleken är 2,9 personer även över landet och att
fördelningen av hushållen korrelerar med yrkesfördelning så är antalet hushåll i landet ca 1,2
milj, varav antalet arbetarhushåll ca 1.1 milj och antalet tjänstemannahushåll ca 100.000. Landets
alla arbetarhushåll skulle då förbruka 7.810.000 kbm ved och tjänstemannahushållen
38 Liedgren, 1981:22
39 Strömberg, 1847:7
40 Hirdman, 1983:15 (angiven källa är: Bilaga till statsutskottets utl 1859-1860 nr 48. Bihang till samtliga riksståndens protokoll vid
lagtima riksdagen i Stockholm åren 1859 och 1860).
41 Famn är ett äldre rymdmått för ved. Det fanns olika storlekar på famnen men den vanligaste var ”sexkvarterfamnen” som fått sitt
namn efter längden på vedträna, sex kvarter = 89cm. En sexkvarterfamn motsvarar 3,56 kbm (för utförliga data om volymmått för
ved se ”hemmens bränsleekonomi”, 1920). Förutom lägre pris såldes barrträdsfamnen ofta med en råge för att kompensera för det
lägre energivärdet (Carlsson, 1989:52).
42 En uppskattning som bygger på 1860 års folkräkning. Den redovisar andelen manliga yrkesutövare i Stockholm i offentlig tjänst och
fria yrken till tillsammans 23 % av de manliga yrkesutövarna. Hammarström, 1970:11.
43 Järneryd, 1980:20 (angiven källa: Arpi 1951:47).
44 Egentligen bör en mängd andra hänsyn också tas. Järneryds post “bränsleved” inkluderar till exemepel inte bara hushållens
förbrukning utan också industrins. Å andra sidan tas inte användandet av andra energikällor med, som kol, torv, vattenkraft etc vilka
huvudsakligen användes av industrin. Industrin är heller ännu ingen storförbrukare av energi 1850 vilket gör att den del av de 9,3
milj m 3 ved som egentligen skulle gå till industrin kanske kompenseras av att hushållen sannolikt förbrukar mängder av ved som inte
syns i den skogsavverkningsstatistik som Järneryd hänvisar till, exempelvis pinnar m m som plockas av backstugusittare och hushåll
på landsbygden, liksom kasserade husgeråd, möbler och annat spillvirke som hushållen i städer sannolikt tog tillvara som bränsle.
Enligt Järneryd har dessutom Arpi på relativt vaga grunder antagit att hälften av den totala volymen avverkad skog gått till
bränsleved. Hade han istället för hälften antagit att 60% användes till bränsle hade siffrorna mötts precis.
45 Enligt uppgift i folkräkningen 1910, del III:34
13