Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950
Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950
Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
pengar för att garantera sig själva gott vatten av hög kvalitet. Ett annat exempel är de hushåll<br />
som privilegierats genom att få tillstånd att hämta sitt vatten vid Slottsbrunnen.<br />
Betraktar man orent dricksvatten som ett miljöproblem, <strong>och</strong> det var det ju – vatten är ju starkt<br />
beroende av miljöns kvalitet i området varifrån det hämtas – så kan man även i detta fall se att<br />
hushållen tycks ha känt till problemet, men att de höll föroreningarna från sitt eget närområde<br />
genom att på olika sätt sörja för att dricksvatten av rätt kvalitet kunde erhållas. Därmed kan<br />
man kanske säga att det enskilda hushållet inte tyckte sig äga mer makt än att i ett starkt decentraliserat<br />
vattenförsörjningssystem bestående av fristående brunnar, ta vatten från den brunn<br />
där ekvationen mellan besvär att hämta <strong>och</strong> önskad vattenkvalitet gav störst utdelning, alternativt<br />
gräva en ny brunn i samarbete med andra hushåll <strong>och</strong> husvärd <strong>och</strong> hoppas på att den skulle<br />
ge gott vatten.<br />
Hur man bedömde vattenkvalitet har jag inte tagit reda på. Troligen var lukt <strong>och</strong> smak de viktigaste<br />
egenskaperna, vilket naturligtvis innebar att det inte fanns några garantier för vattnets<br />
egentliga kvalitet. Att preferenserna då var väldigt annorlunda än de vi är vana vid kan man<br />
ana i följande skildring av läkaren P.G. Cederschjöld från år 1827:<br />
“Huru rent <strong>och</strong> hälsosamt det myckna linne kan bliva, som dagligen tvättas i Nybroviken, varest<br />
vattnet är, genom gödselfyllningens upplösning, tjockt som mönja, lämnar jag därhän: men rysligt<br />
är det att se vatten där hämtas till <strong>och</strong> med till matlagning. En tvätterska, som jag en gång frågade,<br />
huru hon där kunde få linnet rent, svarade: att det också blott kunde lyckas med sådant linne<br />
som vore vant att där tvättas.” 13<br />
Man satte dock av tradition sin tillit till expertis ifråga om kvalitetsbestämning på vattnet. Trots<br />
att dessa främst använde sina sinnen, dvs lukt <strong>och</strong> smak, för att avgöra vattnets kvalitet <strong>och</strong><br />
trots att man inte kände till väsentligheter som bakterier osv. Å andra sidan så fanns ju ingen<br />
annan att sätta tilltro till. 14<br />
1858 gjordes en räkning av stadens brunnar som redovisar att det i nuvarande Gamla Stan<br />
fanns nio brunnar, på Norrmalm arton <strong>och</strong> på Södermalm sjutton brunnar där hämtningen var<br />
fri <strong>och</strong> allmän. Utöver dessa fanns fyra brunnar tillhöriga olika myndigheter samt fyra brunnar<br />
invid torget på Kungsholmen. 15<br />
Vatten för kroppstvätt<br />
När det gäller kroppstvagning gjordes antagligen även den i Mälarens eller Saltsjöns vatten –<br />
om den överhuvudtaget gjordes. Enligt Medicinalrådet Trafvenfelt fick de flesta sina kroppar<br />
rengjorda <strong>och</strong> tvättade endast två gånger i livet, “då de komma till världen <strong>och</strong> då de gå ur<br />
densamma <strong>och</strong> läggas på bår.” 16<br />
Östberg, 1923, nämner något om varför man tvagade sig sällan. Han menar att det hade med<br />
nya klädesmaterials införande att göra, framför allt linnet som ersatt yllet närmast kroppen.<br />
Ylle gav ett påkommande behov av bad, vilket alltså linne inte gjorde. Man hade dessutom för<br />
sig att smittosamma sjukdomar “fick näring i badstun” som man sade. Exakt vad en badstuga<br />
var är svårt att säga något om. Troligen var det en liten anläggning med några badkar <strong>och</strong> kanske<br />
en vedeldad bastu. Man verkar ha gått dit för att tvätta sig, för få naglarna klippta <strong>och</strong> annan<br />
allmän kroppsvård. Åtminstone en större badstu-anläggning fanns dock, vilken låg där<br />
Rosenbad ligger idag <strong>och</strong> som också har gett namn åt kvarteret. Ryktet om att badstugorna gav<br />
näring åt sjukdomar härrör möjligen ur en skism emellan badarämbetets skrå <strong>och</strong> det vanliga<br />
läkarskrået, som ansågs sig blivit trampade på tårna av badarna någon gång på 1600-talet.<br />
Skismen mellan skråna tycks ha hållit i sig till långt in på 1700-talet. 17<br />
I staden fanns också ett antal vanliga badinrättningar eller vad vi idag skulle kalla badhus. Det<br />
var “Gjörkes” (f.d. Lindska badinrättningen) på Riddarholmen ungefär där Norstedts har sin<br />
13<br />
Citat ur Fogelström, 1995:215 (ursprungskälla: Lundquist, <strong>Stockholms</strong> stads historia, III, 1829, bihang: hälsodebatt 1827)<br />
14<br />
För vattenkontrollernas historia se Swensk John, 1941:128, Cronström, 1986:77, se även Anderberg, 1986:27f.<br />
15<br />
Ferlin, 1858:181<br />
16<br />
Citat ur Fogelström, 1995:207 (ursprungskälla: Lundquist, <strong>Stockholms</strong> stads historia, III, 1829, bihang: hälsodebatt 1827)<br />
17 Östman, 1923:1-16, passim<br />
8
Change language