Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

4 Slutsatser och indikationer
4.1 Något om städers expansion och tillväxtmönster
Städer växer. Detta fenomen brukar av kulturgeografer kallas urbaniseringsprocess och de
delar in denna process i flera efter varandra följande stadier. Det första kallas just urbaniseringsstadiet
och karaktäriseras av att innerstaden förtätas genom inflyttning till staden vilket
gör att befolkningen packas samman. Förorter finns inte eller är obetydliga i detta stadium.
Urbaniseringsstadiet brukar övergå i det andra stadiet, som kallas suburbanisering vilket karaktäriseras
av att förorterna växer snabbare än innerstaden, därför att utrymmet där når en mättnad
vilket är det som föranleder förorternas tillkomst. Befolkningen i staden fortsätter att växa i
suburbaniseringsstadiet men på ett sätt som gör att stadens yta ökar i en snabbare takt vilket får
den genomsnittliga befolkningstätheten att minska.
Givet en ökning av den allmänna välfärden och en därmed förknippad strävan att öka bostadsytan
per invånare så nås slutligen en punkt då befolkningen i innerstaden börjar minska. När
denna utveckling sprider sig ut till förorterna börjar man tala om det tredje stadiet, deurbanisering,
vilket betyder att befolkningen minskar i både innerstad och förorter. Orter som ligger på
pendlingsavstånd från staden fortsätter dock ofta att öka i antal. 193
193 Rådberg, 1997:118-121
49