Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

Appendix
Beräkningsunderlag för hushållens energiförbrukning
För att beräkna stockholmshushållens energiförbrukning har ett antal antaganden gjorts. Detta
beror på att ett täckande källmaterial saknats och att uppgifterna när dessa funnits sällan har
gett en entydig bild.
När det gäller uppgifterna för 1850, så bygger dessa i stort sett på två källor: Tobaksfabrikör
Strömbergs skrift från 1847 och bilaga nr 48 till statsutskottets utlåtanden 1859-1860, som
återges av Yvonne Hirdman. Ingen av dessa källor kan nog anses vara varken källkritiskt eller
statistiskt säker, men trovärdigheten i vad källorna berättar om bränsleförbrukningen stärks av
kontrollen som gjorts mot Järneryds uppgifter om agregerad vedförbrukningen som återfinns
på sidan 14 i föreliggande arbete. För att få fram siffror för den genomsnittliga förbrukningen
har uppgifter om antalet hushåll av olika typer tagits från Hammarström. Se vidare text och
fotnoter på sidan 13-14.
För år 1900 kommer uppgifterna nästan uteslutande från Stockholms stads statistik och särskilt
levnadskostnadsundersökningen 1907-1908.
Märkligt nog så har 1950 varit det svåraste tvärsnittet när det gäller att ta reda uppgifter om
bränsleförbrukningen. Levnadskostnadsundersökningen för denna period (1952) tar förvisso
upp vad hushållen förbrukat men eftersom de allra flesta hushåll är anslutna till centralvärme
så hamnar bränsleposten utanför hushållet och räknas istället in i posten "bostad" där hyra,
förvaltningskostnader osv klumpas ihop. Överensstämmelsen mellan olika källor är också
dålig. Så anger till exempel levnadskostnadsundersökningen att hushållens gasförbrukning låg
mellan 100 och 130 m 3 gas per år samtidigt som man i Statistisk årsbok för Stockholms Stad
anger att gasförbrukningen per invånare är 153,1 m 3 (SÅSS 1951:284, tab 305) vilket betyder
395 m 3 gas per hushåll och år. En undersökning i Hägersten kom fram till att de undersökta
1442 gasanslutna hushållen där förbrukade i genomsnitt 228 m 3 per år. En utredning gjord av
Industrins Utredningsinstitut (IUI ) 1957 (Benzel, 1957:170, tab 5:7) lämnar uppgifter gällande
för hela landet där man kan räkna fram att de antagit en gasförbrukningen på ca 130 m 3 gas per
hushåll och år. Men den uppgiften gäller som sagt hela landets hushållssektor.
Här måste med andra ord antaganden göras och de som gjorts är att uppgiften från Statistisk
årsbok för Stockholms Stad som anger gasförbrukningen i hushållssektorn till 153,1 kbm per
invånare är den mest korrekta eftersom den bygger direkt på Stockholms gasverks produktionssiffror.
Levnadskostnadsundersökningen delar upp sitt material i olika hushållstyper och
redovisar dessutom bara priset och inte kvantitet vilket gör det svårt att vara säker uppgifternas
riktighet. IUI använder sig av agregerade data och det är mycket svårt att veta hur stadshushållen
skiljer sig i förhållande till riksgenomsnittet. Beträffande undersökningen i Hägersten är det
svårt att veta om hushållen där är representativa för resten av staden vad gäller storlek, boyta,
vanor osv.
Hushållens vedförbrukning är likaledes svår att ta reda på. Uppgifterna från IUI anger att den
svenska hushållssektorns förbrukning av energi som kommer från ved och torv är 29,9 procent
av deras totala energiförbrukning. Denna siffra (30%) är alldeles för hög för kunna gälla för
staden vilket en jämförelse med levnadskostnadsundersökningen 1952 gör helt klart. Den anger
att hushåll som hyrde sin lägenhet på marknaden och var anslutna till centralvärme använde 9
procent av sina utgifter för bränsle och energi till ved - och då är bränslet till centralvärmen
(som bestod av kol och/eller olja) inte medräknat. Hushållen som inte var anslutna till centralvärme
använde 64 procent av sina utgifter för energi till inköp av ved, kol och koks - men
deras andel var endast 17 procent av det totala antalet lägenheter och bestod dessutom till största
delen av små enrumslägenheter. Anledningen till att IUIs siffra är så hög är antagligen, vilket
de också nämner, att landsbygdens hushåll till stor del sörjer för sin uppvärmning medelst
ved från egen mark. Stockholms förbrukning av energi från ved kan därför bara uppskattas,
61