30.08.2013 Views

Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

1.7 Hushållens resande<br />

På land var persontransporterna helt <strong>och</strong> hållet muskeldrivna, antingen via ett dragdjur som<br />

drog någon form av kärra eller släde avsett att sitta på eller så använde personen som skulle<br />

transportera sig eller sitt gods sina egna ben. Vid godstransport utan dragdjur användes ibland<br />

s.k. dragkärror eller så bar man. En särskild yrkeskår fanns, dragarna, vilka arbetade två <strong>och</strong><br />

två med att bära gods i staden mellan sig på en stång. Detta yrke hade dock i stort sett utplånats<br />

vid 1800-talets mitt. De enda som denna tid fortfarande använde denna transportteknik yrkesmässigt<br />

var latrinhämtarna. 48<br />

Den första trafikräkning som finns bevarad för Stockholm utfördes en vecka i augusti år 1870<br />

på Myntgatan i Gamla Stan. 49 Man mätte endast en kategori, antalet fordon 50 , vilka denna<br />

vecka passerade Myntgatan i ett antal av ca 2000 per dygn. Den tidigaste mer detaljerade statistiken<br />

där man skiljer mellan person <strong>och</strong> godstransporter hittar man först år 1881, men även<br />

här var gångtrafikanterna oräknade.<br />

Beträffande trafiken under 1800-talets mitt går det därför inte att säga särskilt mycket om vare<br />

sig trafikmängd eller hur fördelningen mellan olika typer av fordon såg ut – <strong>och</strong> alls inte om<br />

förhållandet mellan (djurdragna) fordon <strong>och</strong> antalet gående. Stridsberg lämnar emellertid några<br />

ledtrådar i sina hågkomster. Han nämner att s.k. Långåkare var det vanligaste arbetshjuldonet,<br />

att vedkärror med höga sidoskalmar också var mycket vanliga liksom att de enskilda ekipagens<br />

antal var ansenligt. 51 Med ledning av detta skulle man nog, utan att överdriva, kunna påstå att<br />

antalet arbetsåkdon var betydligt större än antalet personåkdon under 1800-talets mitt. Ett förhållande<br />

som inte verkar helt otroligt med tanke på att en trafikräkning gjord 1895 på ungefär<br />

samma ställe (Stora Nygatan) hade förhållandet 5:1. 52<br />

Vidare menar Gösta Berg i “Ur den stockholmska trafikens historia” att åkarnas arbetsuppgift<br />

historiskt sett bestått uteslutande i godstransporter <strong>och</strong> därför av tradition haft mycket lite med<br />

persontransporter att göra. Berg menar i samband med detta att all persontrafik i Stockholm<br />

sedan medeltiden <strong>och</strong> långt fram i tiden skett endast genom gående eller möjligen, men då<br />

endast i de högre stånden, ritt till häst. 53<br />

Vagnar för persontransporter var så sent som på på 1500-talets andra hälft endast använda<br />

inom de allra högsta samhällslagren. Som en förklaring till varför persontrafiken spred sig<br />

utanför de exklusiva hovkretsarna pekar Berg på att bebyggelsen av <strong>Stockholms</strong> malmar krävde<br />

nya kommunikationer, liksom att detta samtidigt gav möjligheter att ordna med de nödvändiga<br />

stallen <strong>och</strong> vagnbodarna, vilket tidigare utgjort ett hinder för denna utveckling av brist på<br />

utrymme i den trånga staden. Denna utveckling av persontransport med hjälp av hästdragen<br />

vagn började under 1600-talets senare hälft. 54 Det historiskt traditionella arvet var alltså att<br />

persontransporter är något som sker till fots.<br />

Lundin <strong>och</strong> Löfström skriver 1897 i en historisk återblick om den lokala samfärdseln i Stockholm<br />

att “man <strong>och</strong> kvinna red, i synnerhet då samhällsställningen det fordrade, men att åka<br />

ansågs för vekligt, <strong>och</strong> liksom svenskarne anhöllo, - - -, så ansågos personåkdon i allmänhet<br />

som fördömlig lyx”. Modet att låta forsla sig i vagn kom från utlandet, men det dröjde innan<br />

det blev riktigt stockholmskt, menar de. Att vanan spred sig från de övre samhällsskikten<br />

framgår klart, men hur länge det dröjde innan det nådde de lägre klasserna är svårt att säga med<br />

ledning av deras text. 55<br />

Man bör i detta sammanhang lägga på minnet att gåendet stod för det mesta av kommunikationen.<br />

Telefon fanns ju inte, inte heller telegraf, klockor som jagade på fanns förvisso ej heller.<br />

48 Berg, 1936:102ff<br />

49 Dufwa, <strong>Stockholms</strong> tekniska historia: Trafik,…, 1985:71<br />

50 med fordon menas en dragne kärra eller vagn.<br />

51 Stridsberg, 1895:33-34<br />

52 Dufwa, <strong>Stockholms</strong> tekniska historia: Trafik,…, 1985:73<br />

53 Dufwa har en liknande uppfattning, Dufwa, 1985:69ff<br />

54 Berg, 1936:113-115<br />

55 Lundin <strong>och</strong> Löfström, 1897:141ff<br />

15

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!