Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

Sannolikt gick också en roddbåtslinje mellan Ragvaldsbro och Röda Bodarna. Det är enbart en
gissning, men den beror på att en av de mest lönsamma ångslupslinjerna hade denna sträckning
mellan 1878 och 1888, då den drogs in på grund av konkurrens från spårvagnar. 61
Bild: vevslup -?
Ångsluparna kom att slutgiltigt ersätta de muskeldrivna farkosterna, dock vid en senare tid än
vårt tvärsnitt. År 1853 började de två första ångsluparna ta upp konkurrensen på den av roddbåtar
(vevslupar?) livligt trafikerade sträckan Riddarhusgränd – Röda Bodarna. Företaget gick
dock omkull efter några år och nya mer lyckosamma försök gjordes först 1860. 62
Tjänstemannafamiljen hade enligt Stockholms statstjänstemän år 1853 en total årlig kostnad
om 4 riksdaler och 25 skilling för “åkning och rodd” i Stockholm. 63
Beträffande de lokala kommunikationerna så går det att konstatera att de inte bidrog till några
miljöproblem, annat än de mockor och den urin hästarna släppte efter sig, problemen som detta
förde med sig har behandlas i nästa avsnitt.
1.8 Sopor och latrin, vad gjorde hushållen med det?
I Stockholms stadsarkiv finns förvarat Stockholms Stadskamrerers gamla arkiv. Här återfinns
en tjock bunt med papper märkt F xiv, handlingar rörande renhållning 1771-1891, och i den en
tunnare bunt märkt 1784-1859. I denna sistnämnda bunt återfinner man ett kontrakt beträffande
avträdesrenhållningen gällande perioden mellan 1850 och 1860. Kontraktet är upprättat år
1850 mellan staden och en privat entreprenör och är avsett att reglera latrinhämtningen inom
staden. Att staden kontrakterade privata entreprenörer för att sköta latrinhanteringen var inget
nytt, det hade skett sedan över 75 år tillbaka i tiden 64 . Ändå var kontraktet lite speciellt eftersom
stadens Överståthållarämbete lyssnat på kritik av renhållningen och med förändringar i
kontraktet försökt (om än lamt) att göra något åt problemen. Den kritik man framför allt lyssnat
till är en framställning gjord av Drätselkommissionen 1849.
Kontraktet föreskriver att de redan befintliga upplagsplatserna för latrin, “reservoirerna” kallade,
som år 1850 låg: en vid Stadsgården, en vid stranden intill Styrmansgatan, en vid Tegelbacken
och en i Gamla Stan vid Munkbron, skall finnas kvar men att de fortsättningsvis endast
skulle fungera som omlastningsstationer innan träcken lastas på pråmar för att föras bort till
större upplag utanför staden. Tidigare hade reservoirerna fungerat som upplag av träck innan
den transporterades till bönder i Stockholms omnejd. För att denna förändring skulle vara möjligt
föreskrev kontraktet att två större depåer skulle anläggas utanför staden, en i Mälaren på
Granholmen och en i Saltsjön på Fjäderholmarna liksom att två pråmar för varje reservoir
skulle finnas samt inalles två mindre ångfartyg för att dra dessa pråmar – ett i Saltsjön och ett i
Mälaren.
Detta kontrakt innebar egentligen ingen större principiell förändring jämfört med tidigare utan
föreskrev i praktiken samma latrinhämtningssystem som funnits i Stockholm sedan sekel bakåt
i tiden. Det nya var att staden gjorde försök att flytta depåerna av latrin från stadens mitt till
stadens ytterområden. Tanken var också att latrinkärlen istället för att tömmas i “reservoirerna”
till dess tillräckliga mängder fanns för att fylla en pråm istället skulle tömmas direkt i pråmarna.
Endast om ingen pråm fanns tillgänglig, vilket förvisso ofta hände vintertid, skulle tunnorna
tömmas i reservoiren. Omlastning till latrinköparnas egna pråmar var tänkt att ske vid de
större depåerna utom staden istället för som tidigare, direkt från reservoirerna i staden.
Att man ville flytta depåerna är inte svårt att förstå om tar del av tidigare källor där man kan
läsa om dessa plankomgärdade latrinupplag. Efter en besiktningsrunda den 6 juli 1836 skriver
till exempel inspektör J.G. Fredholm så här i sin rapport till överståthållaren:
61 Lundin och Löfström, 1897:164
62 Dahlgren, 1897:163
63 Hirdman. 1983:15
64 Tingsten, 1911:7. Det första kontraktet mellan staden och en privat entreprenör tecknades år 1774.
17