Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

2.8 Hushållens latrin och avfall, vad gjorde de med det?
År 1900 fanns enligt statistiken “41 särskilda afträdesanordningar”. 138 Med särskild avträdesanordning
menade man septiktank. Enligt gällande regler skulle septiktank användas mellan en
vattenklosett och dess anslutning till det allmänna avloppsnätet. En wc fick på inga villkor
anslutas direkt till avloppsnätet. Denna regel gjorde att wc-installationer var både dyrbara och
utrymmeskrävande. 139 Till varje septiktank var kopplat ett antal wc-stolar. Hur många wcstolar
det fanns totalt år 1900 framgår inte, däremot berättar en annan källa att det fanns 1506
stycken år 1904 och att dessa då utgjorde 1,7 procent av det totala antalet avträden i Stockholm.
140
Nej, wc var ännu en vid sekelskiftet en mycket ovanlig företeelse. Den sågs nog mer som en
bekvämlighet för överklassen än som ett blivande vardagsföremål, eller som August Strindberg
beskriver den i ett brev till en vän:
“Den mest glänsande uppfinning fann jag i Hamburg. Där träckade man i något som liknande en
soppskål och när man tittade sig om fanns där ingenting att se, oaktat man kunde svära på att
man nedlagt ett par meter: skålen var så fin efter förrättningen att man kunnat äta äkta sköldpaddssoppa
ur den - - -. Det var ett fullständigt trolleri.” 141
För stockholmshushållet var en toalett vid sekelskiftet en torrklosett och precis som den varit i
sekel var den ofta placerad i ett uthus på gården eller i ett utrymme på vinden. Antagligen är
antalet torrklosetter inom lägenhet relativt stort vid sekelskiftet, ty för de hus som byggdes nya
efter 1860-talet installeras torrklosetter i de flesta lägenheter, åtminstone i de finare våningarna.
Avträdena på gårdarna behålls dock. 142
Bild 2d: Latrinhämtare
33
Stockholms avträdeskärl räknades år 1900 till
82.425 stycken vilket innebär 3,6 invånare
per kärl. Men mängden kärl befann sig i stark
tillväxt, ty år 1904 hade antalet vuxit med
6610 till 89.035 kärl. 143
De gamla trätunnorna 144 var för länge sedan
övergivna - nu finns blott två standardiserade
storlekar på latrinkärlen. Dessa är av plåt och
förses med ett tättslutande lock vid hämtningen.
Den större storleken, rymmande 53 liter,
är avsedd för gårdsavträden. Den mindre
storleken rymde 43 liter, kallades klosettkärl,
och är avsedd för “våningsavträden”. 145
Hämtningen skedde av manliga hämtningsarbetare
som arbetade i lag om två. 146 Till sitt
förfogande hade varje lag en hästkärra i vilken
8-12 kärl fick plats beroende på kärrans
storlek. Hämtningen skedde på natten och
utbärningen av de fulla kärlen kunde ske av
en ensam arbetare tack vare att kärlen var helt
täta. Latrinhämtarna hade nyckel till lägenheterna
i sitt hämtningsområde och behövde
således inte knacka på som förr (notera den
138
Källa: Statistisk Garnert, årsbok för 1998
stockholms stad, 1904, tab 205
139
Tingsten, 1911:51
140
Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskott, utlåtanden och memorial, 1909: Utlåtande nr 87:12
141
Jakobsson, 1999:1
142
Gejvall, 1954:203, 217-218 och Gejvall-Seger, 1967:108
143
Statistisk årsbok för stockholms stad, 1904, tab 205 (restposten steg under samma period till ett antal av 71 särskilda
afträdesanordningar)
144
Innan plåttunnorna kom användes trätunnor som tjärats på insidan. Dessa täcktes vid hämtningen av ett tygstycke som bands fast
med ett snöre.
145
Tingsten, 1911:44-45
146
Hämtningen betalades i samband med att men beställde den.