Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

Drar man en parallell mellan latrinhämtarna och problemet i sig, nämligen att naturen befann
sig obehagligt nära människan, så ser man att renhållningshjonen, som stod närmare naturens
obehagliga sidor än några andra, därmed skulle kunna sägas fungera som en ikon för naturen.
Föraktet och fruktan för dem skulle i och med denna förklaring kunna avspegla den frustration
gemene man kände för naturens grepp över dem. Bellman dristade sig till att driva med denna
“vår menighet” i en skämtsam visa:
Borta vid slussen
vid gröna pussen,
där käringa satt med arshulet på stång.
Där menigheten
rensar trumpeten,
dit kom ock fader Movitz en gång.
Hit in en gång smet
en präst och en poet
och pisseverket gick och käringa ho sket,
a put, a put, a put, a put,
skål för vår menighet,
pling, plång. 208
208 Tilander, 1980:26 (sången skall sjungas till melodin i Fredmans epistel nr 3)
60