Stockholms hushålls närmiljö 1850, 1900 och 1950

lastkaj idag, grosshandlare Åboms badhus strax intill och Mineurs dambadhus som låg en bit
norr om Riddarhuset.
Om människor bekymrade sig för föroreningar i badvattnet är svårt att säga något om eftersom
jag inte har stött på någon källa som direkt tar upp denna fråga. Samtiden diskuterade dock ofta
de så kallade hälsobrunnarnas goda vattenkvalitet. Om Stockholms vattendrag skall stå som en
bakgrundsfond, i betydelsen att det togs för givet att de var ohälsosamma, gentemot vilken
diskussionerna skall förstås kan jag inte svara annat än att det är tänkbart eftersom riddarfjärdens
nedsmutsning har varit känd sedan länge och folket har gett den öknamn som Lortfjärden
och Guldfjärden (“Guld” som en ironisk benämning av latrin).
Mot bakgrund av detta är det intressant att notera att stadens populäraste utomhusbad låg i just
den hårt nedsmutsade Riddarfjärdens ena utlopp. Att stranden vid Tegelbacken, bara ett stenkast
från Gjörkes badinrättning, var känt som ett av stadens snuskigaste områden 18 , verkar inte
heller ha spelat så stor roll. Det verkar i alla fall inte ha inverkat menligt på badets popularitet.
Inte heller tycks Wasagatans stora kloak som senare kom att mynna vid samma plats ha inverkat
på dess popularitet. 19 Nu kan man i och för sig tycka att badet ligger en bit uppströms från
Tegelbackens strand, men det är också så att uppsjö råder emellanåt och vissa år under stora
delar av året, vilket gör att badet bör haft känning av de något nedströms liggande stränderna
vid Tegelbacken. Likaså låg badet nedströms Klara sjö, vilket var ett område som sedan länge
varit känt för att vara nedsmutsat och stinkande. Klara sjö omtalas på detta sätt av kyrkoherden
i Klara församling år 1815:
“Skall ej denna orena smörja, ju mer den efterhand förlorar egenskapen av rinnande vatten, bliva
en aldrig förtorkande källa till sjukdomar, farsoter, pestartade febrar, vilka ännu en gång skola, på
vingarna av dessa mephitiska dunster, utbreda en digerdöd över Norden? - - - Frisk luft och vatten,
äro snart ej att tillgå för dessa stränders åboer”. 20
Ett annat exempel på Riddarfjärdens nedsmutsning är att de s.k. Turkens trappor, vilket var ett
vattenhämtningsställe i Riddarfjärden, under vinterhalvåret användes platsen för att deponera
latrin och avskräde i väntan på hämtning av pråmar då isen lossat. 21 I dagspressen infördes
även insändare vilka hyste farhågor om att Riddarfjärden skulle förvandlas till ett katthav likt
Nybroviken. Ett katthav var/är en starkt förorenad sjö eller vik. Ordet kommer antagligen av att
as (kattas) ofta sågs flyta där.
Man kan inte dra någon annan slutsats ur detta än att hushållen gjorde vad de kunde och orkade
för att hålla snyggt i sin närhet, men att naturen (med Riddarfjärden och i viss mån även den
egna kroppen som exempel) av den enskilde antogs rena sig själv medan andra gav utlopp för
sina tvivel och efterlyste förändringar. Grunden för dessa tvivel var inte omsorg om naturen så
mycket som en kraftig önska att bättra på stadens “fasad” utåt, dvs snyggheten. Smutsen var en
“tortur för luktorganen” och “en vämjelig syn”, som man sade, och skulle därför bort. Man
ville uppnå “trefnad” och på köpet hoppades man samtidigt minska hoten av de smittsamma
sjukdomarna. Enligt den allmänna uppfattningen så redde sig naturen vad människan än gjorde
och beskrevs hellre i termer av en resurs vars syfte var att bistå människan i hennes strävan att
nå allt högre välstånd, än som natur i ordets bokstavliga bemärkelse. Naturen sågs alltså mer
som en resurs än som natur. 22
1.4 Hushållen, maten och miljön
Maten är ett annat område där stockholmarnas närhet till naturen var så mycket mer självklar
under mitten av 1800-talet jämfört med idag. Maten köptes framför allt på torgen men också
vid Gamla stans kajer dit det mesta av den transporterades på båtar från bönderna på Gotland,
Mälaröarna och andra ställen i Stockholms närhet. Vintertid sköttes transporter med slädtrafik
över isarna.
18 Aftonbladet, 19 juli 1853:2
19 Stjerneld, band 2, 1952:94
20 Fogelström, 1995:209 (ursprunglig källa: Protocoller och Handlingar år 1815 ang. uppmuddring af Clara-sjön m.m., 1817)
21 Tingsten, 1911:28
22 Sörlin, 1991:87-98
9