TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
mina synder. Herre, min Gud! Förbarma dig över mig och för bort min själ i
frid, ty jag vill hellre dö än leva.
Samma dag måste också Reguels dotter Sara uthärda förebråelser och
smädelser från sin faders tjänsteflicka, ty tjänsteflickan grälade på Sara och
sade: O att Gud skulle göra dig barnlös! O att vi aldrig må få se en son eller
dotter av dig, du männens mörderska. Eller vill du också döda mig såsom du
har dödat sju män. Sara hade nämligen haft sju män efter varandra, och alla
hade hastigt dött. Då gick Sara till ett rum längre in och bad där till Gud i lugn
och ro tre dagar och åt under den tiden ingenting. Och Sara bad till Gud, att
han skulle avvända från henne en sådan skam. Och när hon på tredje dagen
hade slutat att bedja, började hon tacka och lova Gud och säga: Pris och ära
vare ditt namn, Herre våra fäders Gud. Ty du är mild och barmhärtig, fast du
blir vred. Du förlåter dem deras synder, som ropar till dig i sin sorg. Till dig
vänder jag mig, Herre. Till dig upplyfter jag mina ögon. Jag beder dig: hjälp
mig ut ur en så stor skam eller tag strax min själ till dig. Du vet, Herre, att
jag aldrig haft åtrå till någon man. Jag har försökt bevara mig i oskuld från all
ond åtrå. Jag har aldrig blandat mig i den köttsliga okyskhetens sällskap. Men
i din fruktan har jag samtyckt till ett hedervärt giftermål; antingen torde jag
inte själv vara passande för männen eller var de inte passande för mig.
Kanske du har bestämt en annan man åt mig. Ty din vilja står inte i
människors makt. Det vet jag säkert, att den som fruktar Gud han blir tröstad
i sorgen och räddad ur sorgen och efter tuktan får man nåd. Du har ingen lust
till människors plåga. Efter oväder låter du solen skina. Efter sorg och tårar
låter du människorna glädja sig. Pris och ära vare ditt namn, du Israels Gud.
På samma gång hörde Gud i himmelen bådas, Tobias' och Saras, böner. Och
Gud sände en ängel, den helige Rafael, att hjälpa dem. Då nu Tobias trodde,
att han snart skulle dö, kallade han sin son till sig och sade: Min käre son!
Lyssna till mina ord och göm dem fast i hjärtat. När Gud tar bort min själ, ska
du värdigt lägga min kropp i graven. Du ska hedra din moder i alla dina
livsdagar. Kom ihåg vilken plåga hon har uthärdat, då hon bar dig under sitt
hjärta. Och när hon dör, ska du lägga henne i graven. Ha Gud i ditt hjärta och
inför dina ögon alla dina livsdagar och akta dig för att inblanda dig i synd och
ogärning, så att du ej syndar mot Gud. Hjälp de fattiga och föd de svaga, så
ska Gud i barmhärtighet förse dig med ditt behov. Om du själv har överflöd,
så ge likväl med gott sinne det lilla, som du äger. Genom sådana gåvor
samlar du dig en lön, då du själv börjar behöva något. Tag dig till vara, min
son, för högmodighet, och inlåt dig inte med andra kvinnor. Var endast
tillsammans med din hustru. Var inte påstridig eller storvulen, ty storvulenhet
är en början till olycka. Betala den lön, som arbetar åt dig. Gör inte din nästa,
vad du inte vill, att nästan ska göra dig. Förståndiga människor ska du fråga
om råd och tacka alltid Gud och bed honom, att han alltid ska stödja dig och
att du i allt verk ska göra efter hans ord. Du ska veta, min son, att då när du
var barn, har jag lånat pengar åt Gabel i staden Råges. Du ska kräva de
pengarna tillbaka.
Då svarade sonen: Allt vad du har undervisat mig, vill jag gärna göra.
Men hur ska jag få tillbaka pengarna? Mannen känner inte mig, och jag
känner inte honom. Vad ska jag ge honom till tecken, så att han tror mig?
Inte heller vet jag vägen dit. Då svarade fadern: Skuldbrevet är hos mig. Tag