TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Hanna svarade: Jag är inte berusad, min herre. Jag är mycket bedrövad. Jag
har aldrig druckit vin. Men jag har ödmjukat mitt hjärta inför Gud. Min herre!
Anse mig likväl inte som en avskyvärd människa inför Gud, fast jag har bett
på grund av min stora sorg, ty mitt hjärta är så förfärligt fyllt av smärta. Då
sade Eli: Gå i frid! Ack att Gud skulle ge dig vad du har bett om! Och från den
stunden lättades hennes hjärta och Hanna var inte mer så bedrövad som
förut. Därefter blev Hanna havande och födde en son. Och hon kallade sonen
Samuel, ty hon sade: Jag har bett Gud om honom. Och då barnet hade slutat
upp att dia, så förde modern honom till Silo, där Guds hus var. Och den
gamle Eli tog sonen till sig.
Vid den tiden kom en Guds man till Eli och sade: Så säger Herren: Jag
har uppenbarat mig för dina förfäder, då de var i Egyptens rike. Jag har vid
sidan av andra Israels stammar utvalt dem åt mig till präster, som ska
frambära offer på mitt altare. Varför står du då emot det offer, som ska
helgas i mitt hus? Och dina egna söner håller du i större ära än mig. Ni tar
det bästa av Israels barns offer och äter själva upp det. Jag har fordomdags
lovat åt din stam prästtjänsten till evig tid. Men nu må det vara mig fjärran.
Den som ärar mig, den ska jag också ära, och den den som föraktar mig, den
ska jag låta komma på skam. Den tid ska komma, då jag ska bryta av dina
armar. Och inte någon gammal ska finnas i hela din släkt. Och det ska vara
dig ett tecken: Båda dina söner ska dö på en dag. Jag ska uppväcka åt mig en
sådan präst, som ska göra allt, som mitt hjärta önskar. Åt honom ska jag
uppfora ett fast hus. Han ska varje dag vandra inför min Smorde.
Fyrtiosjätte stycket. Samuel hör en röst från himmelen.
Israels krigshär blir dräpt. Fienderna för bort Guds hus och
gamle Eli dör.
När gossen Samuel bodde hos den gamle Eli i Guds hus, så hörde han en
röst ropa hans namn på kvällen, innan han hade släckt Guds ljus. Men han
trodde, att den gamle Eli som var i det andra rummet, hade ropat på honom
och sprang dit och frågade: Har du ropat på mig? Då svarade Eli: Jag har inte
ropat på dig. Gå och lägg dig, min son. Då lade sig Samuel. Då hörde han
åter rösten ropa: Samuel! Då sprang Samuel åter till gamle Eli och frågade:
Har du ropat på mig? Eli sade: Jag har inte ropat på dig. Gå och lägg dig, min
son! Men Samuel hörde ännu för tredje gången samma röst ropa: Samuel! Då
förundrade sig gamle Eli över varför denna röst så ropade gossens namn. Och
han instruerade Samuel: Om du ännu för fjärde gången hör någon ropa ditt
namn, ska du svara: Herre, tala, din tjänare hör.
Då lade sig Samuel, och när han för fjärde gången hörde någon ropa sitt
namn, så sade han: Herre, tala! Din tjänare hör. Då sade Gud: Se, jag ska
göra ett sådant förunderligt ting i Israel, att det ska ljuda i båda öronen på
den som får höra det. Vid den tiden ska Eli lida allt som jag har hotat hans
stam med på grund av hans missgärning, då han visste, hur hans söner
gjorde avskyvärda gärningar och inte alls såg på dem med onda ögon. En
sådan ogärning ska inte försonas med offer till evig tid.