TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Och vid midnattstid lät Gud allt det förgås, som var äldst i hela Egyptens
rike, alltifrån konungens son, som satt på hans egen stol, ända till fångarnas
äldste son liksom också boskapsdjurens äldsta kalvar. Då stod konungen själv
upp samma natt och alla överhetspersoner och hela riket, ty det blev ett
fruktansvärt stort rop och gråt i varje hus, då det inte fanns ett enda hus, där
det inte var ett lik. Men av Israels barn dog inte någon.
Och konungen kallade Moses och Aron till sig samma natt och sade: Gör
er genast iordning och bege er bort från mitt rike med era barn och hjordar
och tillhörigheter och bed till Gud för mig. Och egypterna tvingade iväg
Israels stam, och Israels folk måste plötsligt fly, ty egypterna var rädda att de
skulle dö rubb och stubb, varenda varelse. Och Israels barn måste bära den
ojästa degen, då de inte hann göra kakor, och det fanns ingen annan
färdkost. Och så slapp till sist Israels stam genom ett stort under ut ur
Egyptens rike, sedan de hade bott där i fyrahundratrettio år.
Trettiotredje stycket. Den egyptiske konungen började
förfölja Israels barn och på den färden drunknade han själv
tillsammans med sitt folk i Röda havet.
Sedan Israels barn hade gått ut ur Egyptens rike, så ångrade konungen,
att han hade släppt dem och sade: Varför har vi släppt dem, så att de inte
arbetar åt oss? Och konungen lät spänna för sina vagnar och tog sin krigshär
och begav sig efter.
Men Gud befallde Moses att föra Israels folk i riktning mot Röda havet.
Och Israels barn hade rest upp tälten nära havsstranden. När nu konungen
hann upp Israels barn, så blev de förskräckta och sade till Moses: Fanns det
inte gravar i Egypten? Varför har du fört oss hit att dö i öknen? Då sade
Moses: Var inte förskräckta. Ni ska idag få se vilka stora under Gud ska göra
med er. Gud själv ska strida för er och ni ska bara se på.
Och Gud sade till Moses: Varför ropar du till mig? Befall Israels barn att
hastigt ge sig iväg, och lyft du upp din stav över havet, så ska vattnet rinna
bort åt två håll, och Israels barn ska gå torrskodda tvärs över. Men
konungens krigshär, som i sin dårskap följer efter, ska begravas i havet. Då
ska han äntligen få se, att hans makt är från mig och alla egypterna ska bli
tvungna att erkänna, att jag är Herren. Och Herrens ängel, som gick före
Israels skara i ett mörkt moln flyttade sig tillbaka och ställde sig mellan
Israels barn och egypterna; de kunde inte komma till varandra den natten.
Och då Moses sträckte ut sin hand över havet, så lät Herren en
östanvind blåsa den natten, och östanvinden skilde vattnet åt två håll. Men
egypterna och konungens krigshär steg också ner på havets botten och följde
efter. De hoppades kunna komma över, då de andra gick före. Men när
morgonväkten kom, (och Israels barn hade redan kommit över havet), så såg
Herren på egypternas folk från eldstoden i det mörka molnet och skrämde
deras marschkolonn, välte omkull vagnarna och gjorde dem rådlösa där. Då
sade egypterna: Låt oss fly, ty Gud strider på Israels barns sida. Då sade
Herren till Moses: Räck ut din hand över havet, så ska vattnet åter forsa
tillsammans och begrava egypternas här på havets botten. Då räckte Moses