TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
och reste upp under en grov fura, som var invid Herren Guds helgedom och
sade till folket: Se! Denna stora sten ska vara till ett vittne mellan oss, att ni
aldrig ska överge Gud.
Men då Josua hade dött etthundratio år gammal och andra gamla också
hade dött, då kom unga i deras ställe, som inte visste något om Gud. Då
började Israels barn överge Gud och ha andra gudar. Då lät Gud Israel
komma i nöd och trångmål genom fienderna, och alltid, när än nöd och plåga
tvingade dem att söka hjälp av Gud, gav Gud dem någon duglig man, som
räddade Israels barn undan fienderna.
Fyrtiotredje stycket. Gideon räddar Israels barn undan
fienderna.
När Israels barn gjorde vad ont var inför Gud, så lät Gud dem komma
under midjaniterna, som plågade Israels barn på alla sätt. De kom
tillsammans med amalekiterna österifrån, och de var så oerhört många som
gräshoppor, att ingen förmådde räkna dem. De förstörde åkrarna och grödan
på marken, och Israels barn fick inte ha något i fred för de fienderna.
Då kom Guds ängel till Joas son, Gideon, som höll på med att tröska
säden i ladan, att han skulle fly för midjaniterna. Och ängeln hälsade på
honom och sade: Herren vare med dig, du store man! Då svarade Gideon:
Om Gud är vår vän, varför går det då oss så här? Herren har nu utlämnat oss
åt fienderna. Var är nu den stora Guds makt, som våra gamla har berättat
om, hur Herren har fört oss ut ur Egyptens rike? Då vände sig Herren till
honom och sade: Gå du i din kraft för att hjälpa Israels barn undan
midjaniterna. Se, jag har sänt dig! Då svarade Gideon: Min Herre, hur ska jag
hjälpa Israels barn? Min släkt är den minsta i Manasse stam och jag är den
yngste i min egen släkt. Herren svarade: Jag ska vara dig till hjälp. Du ska
dräpa midjaniterna såsom en man. Då svarade Gideon: Vilket tecken visar du
mig, varav jag kan förstå, att jag har talat med dig (med Gud, med en
ängel)? Vänta här, tills jag kommer med ett offer åt dig. Då väntade också
ängeln. Men Gideon hämtade en killing och mjöl och bar fram till ängeln. Då
befallde ängeln honom att lägga köttet och mjölet på klippan och befallde
honom hälla ut spadet på köttet. Och ängeln räckte ut staven och rörde vid
köttet och mjölet med stavspetsen. Och Guds ängel försvann genast ur hans
ögon.
Men när Gideon såg, att det var Guds ängel, så sade han: O, Herre! O,
Herre! Har jag nu sett en Guds ängel öga mot öga? Då församlade sig
midjaniterna och amalekiterna och ett annat folk där österifrån och reste
tälten i Jisreels dal. Gideon åter lät blåsa i basuner och kallade folket att
samlas av Manasse, Asers, Sebulons och Naftalis stam.
Men Gud sade till Gideon: Det folk, som har kommit till dig, är alltför
mycket. Om jag låter midjaniterna bli övervunna, så kanske Israels barn
börjar uppträda högmodigt mot mig och säga: Med vår egen kraft har vi
övervunnit dem. Därför ska du kungöra: Den som är rädd, han må vända om.
Då vände tjugo tusen män om, och tio tusen män blev kvar på platsen. Men
Gud sade ytterligare till Gideon: Det folk, som har blivit kvar, är också mer än