TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
hon barnet under en buske. Men själv satte hon sig mitt emot inom synhåll
och grät. Hon sade för sig själv: Jag härdar inte ut att se, då barnet dör av
törst.
Då hör hon plötsligt en röst från himlen. Det var Guds ängel, som
ropade: Hagar! Vad har hänt dig? Var inte rädd! Gud har hört barnets röst
från jorden, där det ligger. Stå upp och tag barnet i din famn, ty Gud ska av
det göra en stor släkt. Då öppnade Gud Hagars ögon och hon blev varse en
vattenkälla där bredvid sig. Då tog hon och fyllde sitt kärl med vatten och gav
barnet att dricka. Så blev både barnet och dess moder bevarade. Och Gud var
med barnet, och när det växte upp, blev det en jägare.
Fjortonde stycket. Gud prövar Abrahams tro och lydnad.
Därpå prövade Gud Abraham och sade till honom: Abraham! Han
svarade: Här är jag. Och Gud sade: Tag din ende son Isak, som du av hjärtat
älskar och gå bort till en plats, Moria, och offra honom åt mig som ett
brännoffer på ett berg, som jag ska tala om för dig. Då steg Abraham upp
tidigt om morgonen, lade på åsnan klövjesadelsunderlaget och satte på
klövjesadeln, tog två tjänare med sig jämte sin son Isak, högg ved (lade den
på åsnan) och begav sig bort till den trakt, som Gud hade gett honom
anvisning om. På tredje dagen tittade Abraham upp och såg platsen långt
borta. Då sade han till tjänarna: Bli kvar här! Jag ska med den här sonen
bege mig dit, och då vi har tillbett, kommer vi tillbaka igen till er. Så tog
Abraham veden och lade den på Isak. Själv tog han kniven och elden i sin
hand, och de vandrade båda bredvid varandra. Och då sade Isak: Här har nu
alltså far elden och veden, men var är fåret till brännoffret? Då svarade
Abraham: Gud skaffar säkert fåret, min son. Och då de hade kommit till den
plats, som Gud hade befallt, gjorde Abraham ett altare och lade veden därpå.
Till sist tog han kniven och skulle med den sticka sin son.
Då ropade en Herrens ängel från himmelen: Abraham! Abraham! Rör
inte vid sonen med din hand och gör honom inte något! Se, nu vet jag, att du
fruktar Gud, då du inte ens skonat din ende son för min skull. Och då
Abraham såg upp, märkte han bakom sig en bagge, som hade fastnat med
hornen i en buske. Och Abraham tog baggen och offrade den i stället för
sonen. Och Herrens ängel ropade ännu en andra gång från himlen och sade:
Jag har svurit en ed vid mig själv, säger Herren, då du inte ens har skonat din
egen son för min skull, att jag ska välsigna dig och föröka din släkt såsom
stjärnorna på himlen, såsom sanden på havets strand, och genom din släkt
ska alla människor på jorden få välsignelse, därför att du har lytt mig. Och
Abraham vände tillbaka till sitt hem.
Femtonde stycket. Abraham sänder sin gamle tjänare
för att fria.
När Abrahams hustru Sara var död, var Abraham själv ganska gammal.
Då sade Abraham till sin äldste tjänare: Lägg din hand under mitt lår och svär