TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
skulle kasta dessa andra i elden, själva föll döda ner av hettan bredvid ugnen.
Men de tre männen, Sadrak, Mesak och Abednego, gick fullt påklädda in i
elden med kläder, mössa på huvudet, skor på fötterna och i de bojor, som de
var bundna med.
Då blev konung Nebukadnessar förskräckt, stod hastigt upp och sade till
furstarna: Har vi inte kastat tre män bundna i elden? Då svarade furstarna:
Visst har vi det, herre konung. Då sade konungen: Hur ser jag då fyra män
vandra i elden, och den fjärde mannen synes mig såsom en Guds son? Och
elden gör dem ingenting. Då ställde sig Nebukadnessar mitt emot ugnsöppningen
och började ropa till de män, som var inne i elden: Sadrak, Mesak och
Abednego, den högste Gudens tjänare! Kom hit ut ur elden! Då begav sig
Sadrak, Mesak och Abednego ut ur eldsugnen. Och furstarna, ämbetsmännen,
fogdarna och andra herrar församlade sig omkring männen, som hade varit
inne i elden, och tittade på dem. Elden hade inte bitit på männen på något
sätt. Håren på huvudet hade ej brunnit och kläderna luktade ej bränt. Då tog
konung Nebukadnessar till orda och sade: Pris och ära vare Sadraks, Mesaks
och Abednegos Gud, som sände sin ängel att hjälpa sina tjänare, som trodde
på honom och inte lydde konungen utan utgav sina kroppar (i plågan) för att
de ej skulle tillbedja andra gudar än bara sin egen Gud. Då är nu min
befallning sådan: Vem det än vara må som smädar Sadraks, Mesaks och
Abednegos Gud, den ska förgöras och fördärvas. Ty det finns inte en enda
Gud som kan hjälpa så som han.
Sjuttiofjärde stycket. Daniel beskyddar Susanna från
döden.
I trakten av Babel var en man (av judisk stam), som hette Jojakim. Den
mannen hade en vacker och gudfruktig hustru, som hette Susanna. Och
kvinnans föräldrar hade undervisat henne om Guds ord i Mose lag. Men
Susannas make Jojakim var rik och hade ett vackert och trevligt ställe vid
gården. Det var en kryddgård och trädgård. Vid den tiden var det två gamla i
domarämbetet, som alltid kom till Jojakims gård och stannade där, därför att
Jojakim var den främste i sin släkt. Och när man ville söka rättssak, så måste
man bege sig dit till de gamle i Jojakims hus. Men Susanna var van att
dagligen vandra i kryddgården. Och de två gamla upptändes av åtrå till den
vackra kvinnan, när de såg henne i trädgården och sökte efter en läglig tid,
då de skulle få tillfälle att på tu man hand träffa denna kvinna, ty den
köttsliga lusten var mycket stor hos dessa två män. Och de avhöll sig inte
från henne, vad som än hände. Inte heller kom de ihåg Guds ord eller
fruktade de Guds hämnd.
En gång när de två gick och lurade på denna kvinna i kryddgården, kom
Susanna dit med två tjänsteflickor och tänkte tvätta sig, ty dagen var mycket
het. Och det var i trädgården inte någon annan än de två gamla, som hade
gömt sig och lurade på kvinnan. Då sade Susanna till tjänsteflickorna: Hämta
en tvål åt mig, så att jag kan tvätta mig och stäng porten. Då hämtade också
tjänsteflickorna en tvål och stängde porten.