TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Absalom: det ser efter ditt tycke ut att vara bättre, om vi alla hade dött och
Absalom ensam varit i livet. Om du inte står upp och kommer ut till folket och
talar vänligt med dem, så svär jag vid Gud, att inte en enda person ska
stanna kvar här i natt. Det kommer att bli ännu värre för dig än all annan
olycka, som har kommit över dig från ungdomen ända intill denna dag. Då
måste David gå ut till folket. Och då han återvände till Jerusalem och kom
ända till Jordan-floden, då kom Simei, Geras son, som förut hade skällt på
David, och föll ned till jorden och sade: Nådige herre konung, förlåt mig mina
missgärningar och tänk inte på hur jag har kommit dig att vredgas, när du
gick ut ur Jerusalem.
Då svarade Abisai, Serujas son: Med rätta skulle Simei dö, då han har
skällt på Guds smorde. Då sade David: Vad har jag att göra med er, ni
Serujas barn? Ni vill idag göra mig till Satan. Och David sade till Simei: Jag
förlåter dig. Du ska inte dö. Och David hatade inte någon person, som hade
övergivit honom, utan förlät alla.
Femtioåttonde stycket. Konung David syndade åter mot
Gud, när han lät Joab räkna människorna i sitt rike. Då kom
pesten och minskade folket.
Vid den tiden då konung David hade fred åt alla håll och folket hade
förökat sig, så sade han till Joab: Gå genast och räkna folket i mitt rike, så att
jag får veta, hur många personer det är. Då svarade Joab: O, att Gud skulle
föröka ditt folk hundra gånger mer än det är! Men varför vill du räkna dem?
Likväl måste Joab lyda konungens befallningar och räkna folket. Och folkets
antal var åttahundratusen fullvuxna män av Israels stam, som kunde gå i
strid, och femhundratusen man av Juda stam.
Då ångrade sig konungen, sedan han hade gett befallning att räkna
folket. Och han sade: Jag har svårt syndat mot Gud med denna gärning. O,
Herre, tag bort mina missgärningar, ty jag har handlat som en sinnesjuk. Men
på morgonen, när David vaknade, då kom Herrens ord till en profet, som
hette Gad. Och Gud sade: Gå till David och hälsa från mig: Tre plågor
förelägger jag dig. Du får själv välja vilket du vill, antingen hunger i sju år
eller krig mot fienderna i tre månader eller sjukdom i tre dagar. Tänk nu efter
och bestäm, vilketdera du vill, så att jag får lämna svar till honom, som har
sänt mig. Då svarade David: Jag är i stor nöd. Men låt mig komma under
Guds hand, ty hans barmhärlighet är stor. Jag vill inte komma under
människor.
Då lät Gud en sjukdom komma över hela Israel, från morgonen intill den
tid, som var bestämd. Det var en sådan pest, som hastigt dödade
människorna. Genom den sjukdomen dog sjuttiotusen människor på kort tid.
Och den Guds ängel, som utplånade människorna, räckte ut sin hand över
Jerusalem. Då ångrade Herren den plåga, som han hade sänt över
människorna, och sade till ängeln, som utplånade människorna: Det är nog.
Håll tillbaka din hand (döda inte människorna mer). Och ängeln stod då vid
Araunas lada. Då såg David ängeln, som dödade människorna, och han bad
till Gud och sade: Jag har syndat, jag har gjort illa. Vad har dessa får gjort?