TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Åttionde stycket. Om tideräkningen och om Gamla
testamentets skrifter.
Hur gammal världen är, det kan ingen säga just på dagen. Gamla
människor räknade tiden efter släktled och lade på minnet, hur gammal var
och en var, när det första barnet föddes. Adam var etthundratrettio år
gammal, när sonen Set föddes. Set var etthundrafem år gammal, när hans
äldste son Enos föddes. Och så släktled efter släktled. Moses räknar åtta
släktled från Adam till Noa, och Noa var i nionde släktled från Adam. Och när
Noa var sexhundra år gammal, så kom syndafloden. Så blir den tid, som har
förflutit från världens skapelse till syndafloden ett tusen sexhundrafemtiosex
år. Från Noa räknar Moses nio släktled till Abraham, och Abraham var i tionde
släktled från Noa. Då blir den tid, som har förflutit från syndafloden till
Abrahams födelse tvåhundranittiotvå år. Evangelisten Matteus räknar fjorton
släktled från Abraham till David och fjorton släktled från David till dess
judarna blev fångar under Babel. Från fångenskapen i Babel till Frälsaren
också fjorton släktled. Då blir det alltsamman fyrtiotvå släktled från Abraham
till Frälsaren.
Somliga räknar ett tusen niohundranittiosju år från Abrahams födelse till
Frälsarens födelse: Moses var i sjunde släktled från Abraham och föddes ett
tusen femhundrasjuttioett år före Frälsaren.
Konung David levde omkring ett tusen femtio år före Frälsaren och den
tid, som har förflutit från världens skapelse till Frälsarens födelse är omkring
fyra tusen år, fast ingen kan fastställa något på året när.
Somliga har diskuterat om varifrån Moses har hört om alla de ting, som
han har skrivit om skapelsen och om forna tiders gamle. De vill nämligen inte
tro, att Moses skulle ha hört detta av Gud. Somliga förmodar, att Moses har
hört om dessa ting ur en bok, fast ingen vet, om forna tiders gamle kunde
skriva. Somliga antar, att Moses har hört berättelser av forna tiders gamle,
som de har berättat för barnen från ett släktled till ett annat. Men när forna
tiders gudsmän och Frälsaren själv, apostlarna och de första kristna har
ansett Moses skrifter som sanna och Guds ord, så behöver inte vi rådslå om
varifrån Moses törhända hört om dessa saker. Det är tillräckligt, när vi tror
dem och anser dem för sanna, såsom det också är Guds ord. Och vi har inte
heller hört från annat håll bättre underrättelser om den ursprungliga världen
än vad Moses har skrivit. När Moses hade dött, så började Josua skriva
berättelser om Guds underverk, och därefter skrev den gamle Samuel om
domarna och om de första konungarna. David skrev också och profeten Natan
skrev psalmer, som Israels barn skulle sjunga i kyrkan. Därefter skrev
profeterna, som Gud själv undervisade och lade orden i deras mun, vad de
skulle säga, och befallde dem att skriva ned dessa Guds ord i en bok,
kommande släktled till påminnelse och undervisning, så att människorna
skulle veta hurudan Gud är, vad Gud vill och hur han har befallt människorna
att leva på denna jorden. Likväl trodde inte dåtidens människor på
profeternas budskap eller ansåg deras skrifter för någonting. Först senare när
de började se, att det var sant, som profeterna hade förutsagt, då först
började de tro och anse profeternas skrifter som Guds ord. Efter
fångenskapen i Babel, när profeterna hade slutat skriva, letade en lärd man