TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Därefter blev det krig med filistéerna. Men Israels barn klarade sig inte
mot fienderna. Då sade Israels barn: Låt oss ta med Guds hus till
stridsplatsen, så att det räddar oss. Då sände de äldste och hämtade Guds
hus. Men Elis söner Hofni och Pinehas följde med Guds hus. Och när Guds hus
kom till stridsplatsen, ropade Israels barn av glädje. Och när filistéerna fick
höra, att Guds hus hade kommit till stridsplatsen, så blev de förfärade och
sade: Gud själv kom. Vem förmår att stå emot honom? Var nu lugna, ni
filisteiska män! Ni ska strida såsom män, så att ni inte kommer under hebréerna.
Det blev en hård strid, men Israels krigshär begav sig på flykt, och på
den dagen dödades av Israels barn nära trettio tusen man. Då gick en man av
Benjamins stam till Silo, där Eli satt och väntade på underrättelser från
stridsplatsen. Och mannen hade rivit sönder sina kläder och sölat ned sitt
huvud med mull. Och när han kom till gamle Eli, sade han: Jag har idag flytt
från stridsplatsen. Då frågade gamle Eli: Nå, vad nytt, min son? Mannen
svarade: Israels folk har flytt och en stor förlust har det blivit på folk; dina två
söner, Hofni och Pinehas, har dödats, och därtill har också Guds ark kommit i
fiendernas våld. Då föll gamle Eli raklång till marken, så snart han hörde detta
om Guds hus, och bröt av halsen, ty han var redan en ganska gammal och
stel man. Så dog Eli, som hade varit domare bland Israels barn i fyrtio år.
Fyrtiosjunde stycket. Filistéerna måste föra tillbaka
Guds hus.
Så tog filistéerna Guds hus och forslade det till en plats (och platsen
hette Asdod) och satte detta Guds hus i sin egen kyrka, där en bild av deras
egen gud Dagon stod. Men när de vaknade på morgonen, hade filistéernas
gud Dagon fallit omkull framför Guds hus. Då reste filistéerna åter upp
gudabilden. Men nästa dag hade Dagon ramlat omkull framför Guds hus och
halsen hade brutits mitt av och händerna var avhuggna på deras gud. Och
det kom en så otäck sjukdom till denna plats, och människorna dog. Då blev
människorna på den platsen förfärade och sade: Vi törs inte mer ha Israels
Gud hos oss. Han är alltför förskräcklig och hård mot oss. Och de frågade de
andra hövdingarna: Vad ska vi göra med Israels Guds ark? Då svarade
hövdingarna: Sänd den till en annan plats, till Gat. Men överallt, dit man
förde Guds ark, uppstod så otäck sjukdom och pest, som dödade människorna
såsom mygg, och de som inte dog fick ont på hemliga ställen (i underlivet),
och det blev ett rop och en jämmer överallt, dit Guds ark kom.
Då måste filisteernas hövdingar rådgöra sinsemellan, hur de skulle göra
med Guds ark. De måste hämta spåmän och fråga dem: Hur ska vi göra med
Guds ark? Då svarade spåmännen: Om ni sänder den tillbaka, ska ni inte
sända den utblottad, utan ni ska offra något till den, så att han slutar upp
med att döda människor. Och ni ska taga två kor, som för någon tid sedan
har kalvat, och låta korna föra med sig Guds ark genaste vägen, dit de själva
vill. Ni ska inte låta kalvarna gå med korna. Om korna för med sig Guds hus
dit till Israels gränser, så kan ni därav förstå, att denna plåga har kommit till
oss från Israels Gud. Men om korna går till en annan plats, så har plågan
kommit genom en annan olycka.