TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
onde anden och gjorde hennes föräldrar glada, och han hjälpte mig, när den
förfärliga fisken ville uppsluka mig. Genom samme man har du också fått din
syn. Hur kan vi då betala honom för alla hans välgärningar? Försök likväl, min
fader, att erbjuda honom hälften av de ägodelar, som vi fört hit. Då kallade
både fadern och sonen mannen avsides och erbjöd honom hälften av
ägodelarna. Men mannen sade: Må ni för alla människor tacka och ära Gud i
himmelen, som har bevisat er sådan nåd. Konungars och furstars hemliga
uppsåt ska man fördölja. Men Guds gärningar ska man prisa och uppenbara.
Gåvor åt de fattiga räddar från döden, utplånar synderna och behåller vid liv.
Men de ogudaktiga utplånar sig själva. Jag vill för er uppenbara hur det
förhåller sig med den saken. Jag vill inte fördölja den hemliga befallningen:
då du hade hållit på med att bedja och gråta; då du stod upp efter att ha ätit;
då du dolde döda människors kroppar i ditt eget hus och lade dem i graven
om natten, då har jag burit dina böner inför Gud. Och därför att Gud tyckte
om dig, så måste det bli så. Utan plåga ska du inte undslippa, så att du blir
prövad. Nu har Gud sänt mig att hjälpa dig och att fördriva den onde anden,
som ofredade din sonhustru. Och jag är Rafael, en av de sju änglarna, som
står inför Gud.
När Tobias och hans son hörde detta, blev de förskräckta och rädda och
föll ned till jorden. Men ängeln sade: Var lugn! Var inte förskärckt! Tacka Gud,
ty efter hans vilja jag har varit hos er. Det har nog sett ut så som om jag
hade ätit er mat, men jag har en annan mat, som ingen människa kan se.
Och nu är det tid att jag återvänder till den, som har sänt mig. Ni må tacka
Gud och förkunna hans under. Och när han hade sagt dessa ord, försvann
han ur deras ögon. Då började den gamle Tobias att tacka och lova Gud och
sade: Herre! Du är den störste Guden och den allsmäktige Guden. Ditt rike
förblir till evig tid. Du tuktar och tröstar åter. Du kan sänka ned till helvetet
och låta uppstå igen. Inför dig kan ingen fly. Ni Israels barn, (kristna) tacka
och lova Gud bland hedningarna. Han har tuktat oss för våra synder och
genom sin nåd har han åter hjälpt oss. Se, vilka under han har gjort mot oss.
Prisa honom för hans stora gärningar, tacka honom, som regerar i evighet.
Jag vill också tacka honom på jorden, där vi är fångar, ty han har gjort stora
under mot ett syndigt folk. Omvänd er, syndare, och gör det som gott är. Jag
vill av hjärtat glädja mig i Gud. Därefter levde Tobias ännu fyrtio år och såg
sina barnbarn och begravdes i staden Ninive, när han var etthundratvå år
gammal.
Sjuttioandra stycket. Profeten Daniel.
Daniel var en av de män, som konungen i Babel, Nebukadnessar, hade
tagit som fånge, när han förstörde staden Jerusalem. Och konungen befallde
en hovman (som var liksom huvudman för hovet) att utse åt sig några gossar
av Israels barn, som hade sänts som fångar till Babels land och som skulle
lära sig kaldéernas skrifter och bli ämbetsman. Bland dessa gossar var en
Daniel, en annan Hananja, en tredje Hasael, en fjärde Asarja, alla fyra av
judisk stam. Och konungens hovman benämnde gossarna med olika namn.