TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
fångade Esau villebråd och jagade för jämnan, men Jakob var en stillsam man
och bodde i tält. Men Isak tyckte om Esau, därför att han var van att äta av
dennes fångst, men Rebecka tyckte mer om Jakob.
En gång hade Jakob kokat välling åt sig. Och när Esau kom från
vildmarken och var trött, började han be Jakob om att få äta upp vällingen.
Då svarade Jakob: Visst, om du idag åt mig säljer din förstfödslorätt. Då sade
Esau: Då jag i varje fall måste dö, vad nytta kan jag då ha av
förstfödslorätten? Då sade Jakob: Svär mig idag en ed! Och han svor en ed
och sålde sin förstfödslorätt till Jakob. Då gav Jakob välling åt honom att äta.
Så ringaktade Esau sin förstfödslorätt.
Sjuttonde stycket. Jakob stal välsignelsen från sin
broder och måste därför fly till sin morbror.
När Isak redan höll på att bli gammal och var skumögd, så kallade han
sin äldre son till sig och sade: Min son! Se, jag håller på att bli gammal, och
vet inte, när jag ska dö. Så tag alltså din båge och pilar och gå ut i skogen
och fånga ett villebråd åt mig, och gör åt mig sådan mat, som jag tycker om,
så att jag får äta ur din hand och välsigna dig, förrän jag dör.
Esau gick så ut i vildmarken. Men när Rebecka hörde detta samtal, så
rådde hon sin yngre son och sade: Se, jag har hört din fader tala din broder:
Gå nu ut i vildmarken och fånga något vilt och gör en måltid, som jag tycker
om, så att jag får välsigna dig, förrän jag dör. Och Rebecka sade till Jakob:
Hör nu, min son, vad jag säger dig! Gå nu genast till hjorden och slakta åt
mig två killingar, så att jag åt din fader kan göra en sådan måltid, som han
tycker om. Och du ska bära måltiden till din fader, så att du får välsignelsen
av din fader förrän han dör. Då svarade Jakob sin moder och sade: Se, min
broder Esau är hårig och jag är hårlös. Kanske min fader börjar känna på
mig, då han tror, att jag tänker bedra honom, och då låter han förbannelsen
gå över mig och inte alls välsignelsen. Då sade hans moder: Komme
förbannelsen över mig, min son! Och lyssna nu, min son! För nu hit det som
jag sagt. Då gick Jakob och hämtade killingarna åt sin moder. Och hon gjorde
en sådan måltid, som hans fader tyckte väl om. Och hon tog sin äldre son
Esaus högtidskläder och klädde dem på Jakob. Men skinnet av killingarna
lindade hon omkring Jakobs händer och hals, där huden var bar. Hon räckte
över maten, som hon hade lagat till, i sin son Jakobs hand, och han bar den
till sin fader och sade: Här är nu den måltid, som du har skickat efter.
Då sade Isak: Vem är du, min son? Då sade Jakob: Jag är Esau, din
förstfödde son. Res dig upp och ät av min måltid, så att du kan välsigna mig.
Då sade Isak: Min son! Hur har du så fort funnit något? Han svarade: Gud
skaffade det. Då sade Isak vidare: Kom närmare hit, min son, så att jag får
känna efter, om du verkligen är min son Esau. Då närmade sig Jakob, och när
Isak hade känt efter, sade han: Rösten är Jakobs men händerna är Esaus
händer. Och Isak frågade ännu för tredje gången: Är du min son Esau? Och
Jakob svarade: Ja, det är jag. Då sade Isak: Kom närmare hit, min son, och
kyss mig. Då närmade sig Jakob och kysste sin fader. Då kände Isak lukten
av kläderna och sade: Min sons lukt är såsom åkerns lukt, som Herren har