TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
frågade: Vilka är de här? Josef svarade: Det är mina söner, som Gud har givit
åt mig. Då sade Israel: För dem närmare hit, så att jag får välsigna dem. Så
förde Josef dem närmare. Och gamlingen tog Josefs söner i famn och kysste
dem. Han sade: Se, jag har fått se dina ögon, som jag inte alls hade trott,
och Gud har därtill låtit mig se också dem, som är avlade av dig.
Då välsignade Israel dessa söner och sade: Gud, inför vilken mina fäder
ställde sina söner på vardera sidan, Efraim på höger sida och Manasse på
vänster sida, så att Manasse kom mot Israels högra hand och Efraim mot
vänster hand. Men Israel sträckte ut sina händer och lade den högra handen
på Efraims huvud och vänstra handen på Manasses huvud. Då sade Josef:
Lägg inte handen så, far. Han (Manasse) är äldre. Lägg din högra hand på
honom. Men Israel sade: Nog vet jag, min son. Han ska också bli en stor
släkt, men den yngre ska bli ännu större.
Då välsignade Israel dessa söner och sade: Gud, inför vilken mina fäder
har levat; Gud, som har försörjt mig från ungdomstiden ända till denna dag;
Ängeln, som räddade mig ur min nöd, välsigne dessa gossar, så att de får
behålla mitt och mina fäders, Abrahams och Isaks, namn, för att deras släkt
ska förökas på jorden. Och Israel sade till Josef: Se, jag dör men Gud ska
vara er ledsagare, och han ska föra er tillbaka till fädernas land.
Och Jakob kallade samman alla sina barn och sade: Kom tillsammans, ni
Jakobs barn, och lyssna till vad som ska hända er i den yttersta tiden. Du
Ruben, min äldste son! Du är min kraft och min första styrka; den främste i
offer och den högste i landet. Han far iväg med fart såsom vattnet. Du ska
inte förbli den högste, ty du har stigit in på din faders säng och fördärvat min
bädd. De två bröderna Simeon och Levi har gjort orätt med blodigt järnvapen.
De har i sin vrede dödat en man. Mitt liv ska inte blanda sig i deras verk ej
heller ska min ära ge rätt åt deras förbund. Förbannad vare denna deras
vrede, då den ej ska lugna sig, och detta deras hat, då det ej ska lägga sig.
Jag ska slita dem isär från Jakob och skingra dem från Israels släkt. Juda! Det
är du. Dina bröder ska tacka dig. Med din hand ska du pressa fiendernas hals.
Inför dig ska din faders barn buga sig. Juda är såsom en ung, otämjd renoxe.
Du har stigit upp i höghet, min son, genom en stor seger. Han böjde sig ner
såsom en vildren och lade sig ner på marken såsom vildrenens ko. Vem är
villig att stå honom emot? Härskarstaven ska inte tagas från Juda och inte
läraren från hans fötter, tills hjälten kommer, och människosläktena ska
komma under honom.
Josef ska föröka sig. Han ska bli såsom ett träd vid källan. Om än
skyttarna var vreda på honom och tvistade med honom, likväl höll hans båge
och satt stadigt fast. Hans handleder blev fastare genom den förnämste
hjälten i Jakob. Från din faders Gud har hjälp kommit till dig. Gud den
allsmäktige har givit dig välsignelse ovan ifrån himmelen och under ifrån
djupet. Han har givit dig välsignelse till bröst och hjärta, den välsignelse, som
är utlovad åt din fader och åt mina fäder, kommer enligt deras löften, som är
höga i denna världen. Från Josef ska komma hövdingar och furstar bland de
andra bröderna. Och när Jakob var färdig med att välsigna sina barn, så lade
han sig på nytt, rätade ut sina ben på sängen och dog och samlades till sin
släkt.