TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
flickorna till hustru. Hon hette Sippora. Hon födde åt Moses en son och han
kallade honom Gersom, ty han sade: Jag har kommit såsom främling till detta
främmande rike. Och Moses hustru födde ännu en andra son och han kallade
honom Elieser, ty han sade: Min faders Gud är mig till hjälp. Han har räddat
mig ur konungens hand.
Trettioförsta stycket. Gud kallar Moses att bege sig till
Egyptens rike och föra Israels barn till Kanaans land.
Därefter dog konungen i Egyptens rike. Men det hårda arbete, som
Israels barn hade haft, blev fördenskull inte lättare. De måste bära och dra
stenar och sand dag och natt. Och Gud hörde Israels barns jämmer och
mindes det förbund han gjort med Abraham, Isak och Jakob.
Men Moses vaktade sin svärfaders får i Midjan. Och då han en dag hade
fört sin svärfaders får ut i ödemarken och kom till Guds berg, såg han en
buske brinna. Han såg, att det hade tagit eld i busken och att busken likväl
inte tog slut, fast den brann. Då sade Moses: Jag ska gå dit för att se, vilken
egendomlig eld det är, då busken inte blir förintad. Men då Moses närmade
sig, hörde han en röst från busken: Kom inte nära! Tag skorna av dina fötter,
ty denna plats är en helig plats. Då blev Moses förskräckt och täckte över sitt
ansikte. Och rösten sade: Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud
och Jakobs Gud. Jag har sett mitt folks plåga i Egyptens rike, jag har hört
deras jämmer och jag har sett, i vilken nöd de är, och jag har stigit ner för att
jag ska rädda dem undan egypterna. Jag ska föra dem till ett sådant ymnigt
land, som dryper av mjölk och honung. Ty Israels barns rop har kommit inför
mig, och jag har sett den plåga, som de måste lida av egypterna. Därför
sänder jag dig med ett ärende till konung Farao; du ska föra mitt folk, Israels
barn, ut ur Egypten.
Då sade Moses: Vem och vilken man är jag, då jag ska komma inför
konungen och föra Israels barn ut ur Egyptens rike? När jag kommer till
Israels barn och säger: Era förfäders Gud har sänt mig till er med ett ärende,
så frågar de mig: Vad är den gudens namn? Vad ska jag då svara? Då sade
Gud: Du ska svara så: Den evigt varande; det är hans namn. Han har sänt
mig till er. Och nog vet jag: Konungen kommer inte genast att släppa er, men
jag ska göra sådana under att han ska bli tvungen att släppa er.
Då sade Moses: Men de tror ändå inte på mig. De kommer att säga: Gud
har inte alls sänt dig. Då frågade Gud Moses: Vad har du i handen? Moses
sade: En stav. Då sade Gud: Kasta staven på marken. Då kastade Moses den
och staven blev till en orm, och Moses själv blev rädd och flydde för ormen.
Men Gud sade: Sträck ut din hand och tag fast den i stjärten! Då sträckte
Moses ut sin hand och grep tag i svansen. Då blev ormen åter en stav. Då
sade Gud ytterligare till Moses: Stick in din hand i barmen. Och då Moses
stack in sin hand i barmen och åter ryckte den ut, då hade handen blivit
såsom dött kött, blivit vit och domnat bort. Då sade Gud: Stick åter din hand i
barmen, och då Moses stack in den, då blev handen åter hel och frisk såsom
förut. Då sade Gud: Om de inte tror på något av dessa under, så ska du ta