TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Daniel kallades Beltesassar, Hananja Sadrok, Misael Mesak och Asarja
Abednego. Men Gud gav åt dessa män förstånd och insikter att förstå alla
slags skrifter, att skriva och läsa. Och när hovmannen förde dessa män inför
konungen, befanns de tio gånger klokare än alla andra spåmän och
stjärntydare i hela Babels land. Och de blev ämbetsmän under konungen.
En gång hade konung Nebukadnessar en sådan dröm, som han själv blev
förskräckt över och vaknade upp. Då kallade konungen tillsamman alla vise
män, stjärntydare och trollkarlar och befallde dem säga vad det var för en
dröm, som han hade haft. Men de svarade: Om du herre konung berättar
drömmen för oss, så ska vi försöka att uttyda drömmen. Men konungen sade:
Jag har glömt den. Och om ni inte talar om drömmen för mig och vad den
betyder, så ska ni alla förgöras. Men trollkarlarna svarade: Inte en enda
människa på jorden kan omtala det, och inte en enda konung, om än stor och
mäktig, har hitintills av stjärntydare och trollkarlar krävt en sådan hemlig sak,
som ingen annan känner till än Gud själv. Då blev konungen vred och befallde
att alla vise män och trollkarlar skulle dödas, då de inte kunde uppenbara
drömmens innehåll. Också Daniel, som var en vis man, skulle dödas tillsammans
med sina medbröder.
Men när Daniel fick veta orsaken till, varför en sådan hård dom kommit
från konungen, så gick han till konungen och bad, att han skulle få en liten
betänketid. Och han ämnade uttyda konungens dröm. Sedan begav sig Daniel
till sitt hem och bad sina kamrater att tillsammans med honom be om hjälp
och begära nåd av Gud, så att kanske någon skulle få vetskap om hemligheten,
för att de inte jämte de andra vise männen skulle dödas. Då uppenbarades
denna hemlighet för Daniel om natten och Daniel tackade Gud, som
hade för honom uppenbarat en hemlig sak. Då gick Daniel till den högste
domaren, som hette Arjok, och sade: Du ska inte döda de vise männen i
Babel, utan för mig till konungen. Jag är villig att för honom omtala vilken
dröm han haft. Då förde Arjok genast Daniel till konungen.
Då sade konungen: Är du den man, som är villig att omtala för mig
vilken dröm jag haft och vad den ska betyda? Daniel svarade: Den hemlighet,
som konungen vill veta av de vise männen, trollkarlarna och stjärntydarna,
står ej i deras makt att omtala. Endast Gud i himmelen vet hemliga ting. Han
har låtit konungen veta vad som hädanefter ska ske. Drömmens innehåll är
detta: Du såg en stor och hög bild stå bredvid dig. Bilden var förskräcklig och
hemsk att se. Huvudet på bilden var av guld, bröst och armar var av silver,
buken och höfterna av koppar, smalbenen av järn, fötterna en blandning av
järn och lera. Utan att någon rörde vid den med händerna rullade så en sten
på dess fötter och krossade fötterna, som var gjorda av järn och lera. Och så
krossades hela bilden: järnet, leran, kopparen, silvret, guldet smulades som
stoft, som vinden blåser upp i luften. Men stenen, som krossade bilden, blev
till ett berg och uppfyllde hela jorden. Sådan var din dröm. Och jag ska också
uttyda, vad denna dröm betyder. Gud i himmelen har givit dig, konung, kraft
och starkhet och ära över alla konungar. Du är det gyllene huvudet på bilden.
Efter dig ska det uppkomma ett annat rike, något svagare än ditt rike.
Därefter kommer ett tredje rike, av koppar. Och det fjärde riket, som också
uppstår, är hårt som järn. Det ska dräpa och krossa allt, som är i närheten.
Men vid den tiden ska Gud från himmelen uppbygga ett sådant rike, som