TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
gud? Ser du inte hur han äter och dricker och rör sig? Inte kan du säga, att
det inte är en levande gud. Varför tillbeder du den inte? Daniel svarade: Jag
tillbeder min egen Gud. Han är den levande Guden. Men om du, konung, ger
mig lov, ska jag förgöra draken utan svärd och stav. Då lovade konungen.
Och Daniel tog tjära, fett och hår och gjorde därav kakor och kastade i
svalget på draken. Då sprack draken mitt itu. Och Daniel sade: Se, sådana är
era gudar. Men Babels män blev arga på Daniel, som förstörde deras
avgudar. De började angripa konungen och sade: Konungen har förvillats till
judarnas tro. Bel är krossad, prästerna är dödade och draken är också dödad.
Om du inte för Daniel hit, så ska vi döda dig själv. När nu Babels män hotade
döda sin egen konung för Daniels skull, så måste konungen lämna Daniel i
dessa mäns våld. De tog och kastade Daniel i lejongropen. I den gropen var
det sju lejon. Och de var vana att ge lejonen två människor och två får
dagligen. Men då gav de inte lejonen något, så att de skulle bli mycket
hungriga och äta upp Daniel. Så måste Daniel sitta i gropen i sex dagar, och
lejonen åt likväl inte upp Daniel.
Då var det en profet Habakuk i Juda rike. Han hade kokat en soppa och
skurit brödbitar i soppan och ämnade bära ut det till arbetarna, som var där
ute och skar säden. Då kom Guds ängel och sade till Habakuk: Maten ska du
bära till Daniel, som är i staden Babel i lejongropen. Då svarade Habakuk:
Herre, jag har aldrig besökt staden Babel och vet inte på vilken plats den där
gropen är. Då tog ängeln Habakuk i huvudet och flög och bar honom tillsammans
med soppan genom luften som en storm till Daniel. Och Habakuk sade:
Daniel! Daniel! Här är mat, som Gud har sänt dig. Då svarade Daniel: Herre
min Gud! Kommer du ännu ihåg mig? Du överger inte dem, som anropar dig
och älskar dig. Daniel tog maten och åt. Och i samma stund tog Guds ängel
och förde Habakuk tillbaka till hans plats igen. På sjunde dagen kom
konungen för att sörja Daniel. Men när han kikade ner i gropen, så satt Daniel
där bland lejonen. Då ropade konungen högljutt och sade: O, Herre du
Daniels Gud! Du är en stor Gud och det finns ingen annan Gud än du ensam.
Då befallde konungen att Daniel i hast skulle tas upp ur gropen, men de, som
ville döda Daniel, dem befallde konungen att man skulle kasta dit, och lejonen
slukade männen inför konungens ögon.
Sjuttioåttonde stycket. Sju bröder dödades efter varandra
på grund av sin kristna tro, då de inte ville överge sin
tro eller synda mot Guds lag.
När judarna i sjuttio år hade varit fångar under hedningarna, så fick de
åter komma tillbaka till sitt rike, därför att Gud ställde det så, att en konung
Kores gav dem lov att återvända till Kanaans land och åter bygga upp den
kyrka, som konung Nebukadnessar hade rivit ner och slagit sönder. Därefter
kom en ond konung, som plågade judarna för deras tro. En ond konung, som
hette Antiokus, tvingade judarna att tillbedja avgudar och att förvillas i
hedningarnas tro. Vid den tiden övergav de flesta Gud och började ha
avgudar och fara vilse i vantro, då de fruktade för sina liv och inte ville lida
någon plåga för trons skull.