TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Elia: Konungen befaller dig att komma ner, du gudsman. Då svarade Elia: Om
jag är en gudsman, så ska eld glöda ner från himmelen och bränna upp dig
tillsammans med de femtio männen, som är i ditt sällskap. Då kom också eld
från himmelen och brände upp de femtio männen tillsammans med
hövitsmannen. Då skickade konungen åter andra femtio man och en
hövitsman med dem. Och när de kom till Elia, så sade hövitsmannen: Du
gudsman! Kom genast ner! Konungen kallar på dig. Då svarade Elia: Om jag
är en gudsman, så må eld komma från himmelen och bränna upp dig
tillsammans med de femtio männen, som är med dig. Då föll Guds eld från
himmelen och brände upp männen. Då sände konungen för tredje gången
ytterligare femtio man och en hövitsman med dem. Och när denne kom till
Elia, så föll han ned på sina knän och bad Elia och sade: Du gudsman! Anse
inte mitt liv alltför uselt! Eld har fallit från himmelen och förintat dessa som
kommit tidigare. (Men förbarma dig över mig) och anse mitt liv vara av något
slags värde. Då sade Guds ängel till Elia: Följ mannen och var inte rädd! Han
gör dig ingenting. Då följde också Elia mannen till konungen. Och när Elia
kom till konungen, sade han: Så säger Herren: Då du har sänt män med bud
till Baal-Sebub, som är en (av)gud i Ekron, som om det inte funnes i Israel en
(bättre) Gud, som man skulle kunna fråga till råds, så ska du fördenskull dö.
Du ska inte stiga upp från din plats, där du har lagt dig. Så dog då Ahasja,
Israels konung, och Joram blev i stället konung.
Profeten Elia hade tagit Elisa till lärjunge åt sig. Och när Gud ville taga
Elia upp till himmelen, så begav han sig från Gilgal. Och Elia sade till Elisa.
Bliv du kvar här, ty Herren har sänt mig till Betel. Då svarade Elisa: Så sant
som Gud och din själ lever. Jag lämnar inte dig. Och när de kom till Betel, så
kom profetsönerna och sade till Elisa: Vet du, att Herren idag ämnar taga din
herre ifrån dig? Då svarade Elisa: Nog vet jag det, men säg ni ingenting! Då
sade Elia igen: Bliv du kvar här, min gode vän, ty Herren har sänt mig till
floden Jordan. Då svarade Elisa: Så sant som Herren och din själ lever, jag
blir inte kvar här utan dig. Och de gick båda tillsammans.
Då tog Elia sin mantel, rullade ihop den och slog på vattnet med
manteln. Då öppnade sig floden och vattnet stannade på två sidor och de gick
torrskodda över floden. När de hade kommit över på andra sidan floden, så
sade Elia till Elisa: Bed mig om något, som jag ska ge dig, innan jag går bort.
Då svarade Elisa: att din ande skulle falla över mig i dubbelt mått. Elia
svarade: Det är just ingen lätt sak, som du ber mig om. I alla fall, om du ser,
när jag far iväg, så blir det så. I annat fall blir det inte så. Och när de var på
vandring tillsammans och pratade, så kom eldhästar och en eldvagn, och Elia
lyftes upp i luften. Och när Elisa såg eldvagnen, så ropade han: Min fader!
Min fader! Israels vagn och dess färdmän! Och Elisa rev sönder sina kläder
och tog Elias mantel, som hade fallit av, när Elia lyftes upp i luften, slog på
vattnet med manteln och sade: Var är nu Elias Gud? Då öppnade sig floden
och vattnet ställde sig på två sidor, och Elisa gick där över. Och när han gick
till Betel, så kom nägra elaka barn ut ur staden och började håna honom. Och
pojkarna sade: Flintskalle! Kom hit! Flintskalle! Kom hit! Då vände sig Elisa
om och bannade pojkarna i Guds namn. Då kom två björnar ut ur skogen och
rev ihjäl fyrtio av pojkarna, som hånat gudsmannen.