TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Davids folk och sade till Joab, som var Davids överbefälhavare: Jag såg
Absalom. Han var upphängd i grenen på en ek. Då sade Joab: Varför stack du
inte honom på fläcken? Jag skulle ha gett dig tio silverpenningar. Då svarade
mannen: Om du skulle ha gett tusen silverpenningar, så skulle jag ändå inte
med min hand ha rört vid konungens son, ty konungen befallde dig då vi
hörde på: Ni ska beskydda gossen Absalom. Men Joab sade: Visa mig på
vilken plats han är. Så visade honom då mannen. Och Joab tog tre pilar i
handen och stack dem i Absaloms hjärta. Och tio man tog och dödade
Absalom. Då lät Joab blåsa i basun och befallde sitt folk att stanna kvar och
upphöra med att förfölja människorna. Och de gjorde en stor grop och
begravde Absaloms kropp i den och lade en hög med stenar ovanpå. Det var
lönen åt honom, som började föra krig mot sin fader.
Men konung David satt vid porten och väntade på nyheter från
stridsfältet. Och Ahimaas, Sadoks son, sade till Joab: Tillåt mig, jag springer
till konungen med nyheten, ty Gud har gjort honom rätt mot fienderna. Då
sade Joab: Du bringar inga goda nyheter idag, ty konungens son är död. En
annan dag får du gå med nyheterna. Men du Kus får gå till konungen och tala
om vad du har sett. Då bugade sig Kus och begav sig iväg springande. Men
Ahimaas sade åter: Får inte jag också springa? Då sade Joab: Varför ska du
springa, min son? Inte bringar du goda nyheter. Var du här? Men han sade på
nytt: Nå, om jag skulle springa. Då sade Joab: Gå inte! Då begav sig Ahimaas
av springande raka vägen, där det inte var en enda krök och kom före den
andre. Men David hade satt en spejare där uppe på muren, som skulle spana
åt det håll, varifrån konungen väntade nyheter. Då märkte spejaren en man,
som kom springande. Och spejaren ropade till: Jag ser en man springa. Då
sade David: Om han är ensam, så kommer han med goda nyheter. Då ropade
spejaren igen: Jag ser åter en annan springa. Då svarade konungen: Även
han kommer med goda nyheter. Då sade spejaren igen: Enligt min mening är
det som om den som springer först skulle springa som Ahimaas, Sadoks son.
Och konungen sade: Det är en god man. Han bär med sig goda nyheter.
När nu Ahimaas kom närmare, så ropade han: Frid! Och föll ned till
jorden inför konungen och sade: Gud vare pris och ära, som har tillintetgjort
och dödat de usla människor, som uppträdde fräckt mot dig, Herre konung.
Då frågade David: Är min son Absalom i livet? Ahimaas svarade: Jag såg ett
stort tumult, när Joab sände mig hit, och jag vet inte vad det var. Då sade
konungen: Gå längre bort och stå där! Då kom Kus och sade: Jag bringar dig
glada nyheter, herr konung. Gud har idag med rätta vedergällt dem, som har
uppträtt fräckt mot dig. Då frågade konungen: Är ännu min son Absalom i
livet? Kus svarade: Ack, att det skulle hända var och en så, som för krig mot
dig. Då blev konungen ledsen, gick in och grät högljutt: Ack, ack, min son
Absalom! Ack, ack min son! O, att jag skulle ha dött i ditt ställe! O, min son,
min son!
Men när Joab fick höra, hur konungen grät och klagade högljutt för
sonen Absaloms skull hur han skylde sitt ansikte och ropade: Ack, min son
Absalom, ack min son! då gick Joab in huset till konungen och sade: Vi måste
idag blygas för din skull. Vi har idag räddat ditt och dina barns liv. Du har
större aktning för dem som hatar dig, och dem hatar du, som älskar dig.
Folket och hövitsmännen ringaktar du. Du bryr dig inte om dem. Bara