TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
på morgonen, när det började att dagas, skaffade Gud en mask, som gnagde
av roten på busken. Då förtorkade busken. Och när solen hade visat sig,
skaffade Gud en ostanvind och solen sken på Jonas huvud. Då blev Jona
modfälld och började be om döden för sin del: Jag vill hellre dö än leva. Då
sade Gud: Har du någon orsak, då du är arg för buskens skull? Jona svarade:
Varför ska jag inte vara arg ända till döds? Då sade Gud: Du jämrar dig och
är i trångmål för buskens skull, som utan ditt arbete har vuxit upp. På en
enda natt växte den upp och nästa natt blev den till intet. Varför ska jag inte
förbarma mig över den stora staden Ninive, där det finns mer än
hundratjugotusen människor, som inte kan skilja den vänstra handen från
den högra?
Sextionionde stycket. Gud utplånade Israels rike och
Juda rike, då de inte ville bättra sig.
Gud hade för länge sedan hotat Israels, barn, att om de inte bättrar sig
och överger avgudarna, som de brukade offra och tända rökoffer till på kullar
och höjder, så skulle det komma fiender och döda, förgöra och utplåna
sådana gudlösa, som inte vill lyda Gud eller lyssna till hans bud. Och fast Gud
väl sände profeter, som försökte förmana och leda dessa dåliga människor
rätt till Gud, så iddes de inte kungöra dessa Guds ord. Då brann Guds vrede,
och Israels rike råkade först under fienderna. Den siste konungen i riket var
Hosea. Han gjorde vad ont var inför Gud. Då kom Assyriens konung
Salmanassar och lade Israels rike under sig, kastade Israels konung i fängelse
och skickade de andra människorna som fångar till ett främmande land. Juda
rike bestod då ännu, men det riket utplånades också snart, när konungarna
och folket började överge Gud.
En konung, Hiskia, var dock gudfruktig och ståndaklig på Guds sida. Han
kastade bort avgudarna, slog omkull de altare, som de tidigare konungarna
hade rest upp åt avgudarna, slängde rökelsegräset i bäcken Kidron, utplånade
lundar och höjder, som de tidigare konungarna hade helgat åt avgudarna.
Och konung Hiskia sade till leviterna, som Gud hade satt att hålla
gudstjänster, att helga offren i Guds hus och ha tillsyn över andra heliga ting:
Hör, ni leviter! Helga er, så att ni helgar Herrens edra fäders Guds hus. Låt
otuktigheten försvinna från helgedomen. Ty våra fäder har syndat och gjort
vad ont var inför Gud. De har övergivit Gud. Därför har Guds vrede kommit
över Juda och över Jerusalem. Gud har låtit dem förskingras och utplånas, så
att man förundrat sig och visslar åt dem, som ni med era ögon ser.
Fördenskull har våra fäder dödats med svärd. Våra söner, döttrar och hustrur
har blivit fångar i ett främmande land. Jag ämnar nu göra ett förbund med
Gud, så att hans vrede lugnas ner.
Därefter förde Assurs konung krig mot Juda och ämnade lägga under sig
hela riket. Men konung Hiskia samlade sin krigshär och talade med
krigsmännen, att de inte skulle bli förskräckta. Frukta inte för Assurs konung
eller hans folk, ty på vår sida är en starkare man. Men Assurs konung sände
några män med bud till Juda och sade: Så säger Assurs konung Sanherib:
Vem förtröstar ni på, som bor i Jerusalem, som jag redan har omringat.