TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Sextiosjätte stycket. Profeten Elisa gör under, hjälper
en fattig änka undan gäldenärerna, uppväcker en annan
kvinnas son från de döda och botar Naman från spetälska.
Vid den tiden kom en kvinna, som hade varit hustru till en profetisk man,
och sade till Elisa: Min make har nyligen dött, och de, som han stått i skuld
till, vill göra båda mina söner till slavar. Då frågade Elisa: Har du något i
huset? Änkan svarade: Det finns inget annat än kärlet med smörjelse. Då
sade Elisa: Bed dina grannkvinnor att till låns få tomma kärl och häll i dessa
kärl smörjelse (olja). Änkan gjorde så, gick in i huset med de båda sönerna,
stängde dörren och började hälla smörjelse i de tomma kärlen (och
allteftersom hon hällde i, så blev det mer smörjelse i det kärl, ur vilket hon
hällde, tills alla tomma kärl var fyllda). Då sade Elisa: Tag nu och sälj
smörjelse och betala skulderna och behåll själv vad som blir över.
Därefter kom Elisa till en plats och platsen hette Sunem. På denna plats
var en rik kvinna, som alltid gav mat åt och undfägnade Elisa, då han for där
förbi. Och kvinnan sade till sin man: Jag ser, att denne gudsman är en helig
man. Vi ska göra åt honom ett särskilt hus, där han kan vila sig i lugn och ro,
när han kommer hit. När så Elisa hade kommit dit och bodde där i huset,
började Elisa rådslå med sin tjänare, som hette Gehasi: Vad ska vi göra åt
den sunemitiska kvinnan, som alltid föder oss? Då svarade tjänaren: Denna
kvinna har ingen son och maken är gammal. Då sade Elisa till tjänaren: Kalla
hit den sunemitiska kvinnan. Och den sunemitiska kvinnan kom i
dörröppningen. Då sade Elisa: Nästa år vid denna tid ska en son ligga i din
famn. Då sade den sunemitiska kvinnan: Ack, min Herre, du ska inte ljuga för
mig, du gudsman. Då blev verkligen kvinnan havande och födde en son vid
den tid, som Elisa hade förutsagt. Och när sonen hade blivit någorlunda
vuxen, så kom han en gång till sin fader, som höll på med att skära säden på
åkern. (Och när sonen stod där, så blev han plötsligt sjuk) och började ropa
högt: Ack, mitt huvud, mitt huvud. Då befallde fadern sin tjänare att bära
barnet till dess moder. Modern åter höll barnet i sin famn ända till middagen:
då dog barnet.
Då tog modern barnets kropp och bar den dit till gudsmannens hem,
lade kroppen i gudsmannens säng på bädden, befallde tjänaren att sadla en
åsna och begav sig för att uppsöka gudsmannen, som då var på Karmels
berg. När nu gudsmannen märkte, att den sunemitiska kvinnan kom, sade
han till tjänaren: Se, där kommer den sunemitiska kvinnan. Spring nu dit och
fråga, om hon, hennes man och son är välbehållna och i livet. Då svarade
kvinnan: Ja. Men när hon kom till gudsmannen, så fattade hon om
gudsmannens ben. Och Elisas tjänare Gehasi ville driva bort kvinnan, men
Elisa sade: Låt henne stanna, ty hennes ande är bedrövad och Gud har fördolt
detta för mig. Då svarade kvinnan: När har jag bett dig om en son, min
herre? Sade jag dig inte då: Du ska inte håna mig. Då sade Elisa till Gehasi:
Omgjorda dig och tag min stav i din hand och spring genast iväg med staven
och lägg den på gossens ansikte. Om någon kommer dig till mötes, så ska du
inte hälsa på honom; om någon hälsar på dig, så ska du inte svara. Men