TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
Då gick Moses och Aron till konungen. Och Aron kastade sin stav framför
konungen, och staven blev en orm. Men konungen kallade trollkarlarna till
sig, och de kastade också sina stavar, och vars och ens stav blev en orm. Men
Arons stav uppslukade de andras stavar. Men konungens hjärta blev hårt och
ville inte släppa Israels barn.
Men Gud sade till Moses: Konungens hjärta är hårt och vill inte släppa
folket. Gå då tidigt i morgon till konungen när han kommer till flodstranden,
och säg; Så säger Herren, hebréernas Gud, om du inte släpper mitt folk för
att tillbedja mig, så ska varje sjö i ditt rike och varje flod och varje källa bli till
blod. Men konungen brydde sig inte alls om att höra på. Då lyfte Aron upp sin
stav och slog på vattnet och meddetsamma blev floden och sjöarna och varje
myr till blod, så att fiskarna dog, och vattnet luktade, och inte någon kunde
dricka det. Då kallade konungen till sig trollkarlarna, och även de gjorde
vattnet till blod genom trolldom; och konungen släppte ännu inte Israels
barn.
Och Gud sade till Moses: Gå åter till konungen och hälsa från mig: om du
inte släpper mitt folk, så ska jag plåga hela ditt rike med grodor, som ska
stiga upp ur floden och som det ska vimla av på varje plats. De ska komma in
i ditt eget hus, på golvet, in i sängkläderna, in i ugnarna och in i maten.
Konungen tror det inte. Då lyfte Aron upp sin hand över vattnen, och då
plötsligt kom det så förfärligt många av dessa grodor, att det var utan måtta
och gräns. Varje plats fylldes av dessa kryp. Men trollkarlarna gjorde också
grodor. Då kallade konungen till sig Moses och Aron och sade: Bed till Gud för
mig, att han låter grodorna försvinna från mig, så vill jag släppa Israels folk.
Då bad också Moses och Aron till Gud, och grodorna försvann och syntes inte
mer till. Men när konungen fick lugn och ro för grodorna, släppte han likväl
inte Israels barn.
Då sade Gud till Moses: Befall Aron att med sin stav slå i stoftet på
jorden, så att det blir löss överallt. Då slog Aron med sin stav: då vimlade det
också av löss överallt, så att människor och fyrfotadjur och alla slags levande
varelser började röra sig fulla av löss, och varje stoftkorn blev till löss. Då
försökte trollkarlarna också att göra löss, men de förmådde inte mer. Men de
sade till konungen: Detta är Guds finger. Men konungens hjärta var tillstängt
och han ville inte lyssna på Moses.
Då befallde Gud åter Moses att tidigt på morgonen bege sig till konungen
och säga: Om du inte släpper mitt folk för att tillbedja mig, så ska det över
ditt rike komma olika slags flygfän, som kommer att fördärva örter och växter
på jorden. Och det blev så. Det kom flygfän till varje plats, och varje gård och
varje tält blev fullt av dessa flygfän, och de fördärvade hela landet. Men till
Israels barn kom inte ett enda flygfä. Då kallade konungen till sig Moses och
Aron och sade: Gå och helga era offer åt Gud inom detta rikes gräns. Men
Moses sade: Det passar inte att göra så. Tre dagsresor måste vi gå ut i
ödemarken för att offra åt Gud. Då sade konungen: Jag vill släppa er för att
offra åt Gud, om ni inte går långt bort och om ni beder för mig. Och Moses
svarade: När jag går ut härifrån, då ska jag bedja till Gud att han tar bort
dessa flygfän från ditt land; men du ska inte längre hindra oss.