TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
oskyldig man i hans hem och i hans bädd. Ska inte jag utkräva hans blod av
er hand och utrota er från jorden? Och David befallde sina män att i hast
dräpa de män (som hade dödat Isboset) och hugga av dem händerna och
fötterna och hänga upp dem vid Hebrons damm.
Därefter kom alla Israels stammar till David och sade: Vi har kommit av
ditt kött och ben. Och fordom, när Saul var konung över oss, så gick du ut
och in inför Israel. Så har nu också Herren sagt: Du ska vakta mitt folk Israel.
Du ska vara en furste över Israel. Och alla de gamla kom till David i Hebron
och smorde honom till konung. Trettio år gammal var David då, när han blev
konung. Sju år var han konung i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. Och
Davids rike blev allt större och Gud styrkte och stadfäste och välsignade
honom på allt sätt.
Femtiosjätte stycket. David begår en stor synd.
Vid den tiden, då konung David hade sänt Joab för att bekriga Ammons
barn och själv stannat kvar i staden Jerusalem, så lade han märke till en skön
kvinna, som höll på och tvätta sig, och kvinnan hette Batseba. Konungen lade
märke till kvinnan, då han promenerade bort och fram på loftet till sitt hus.
Och han skickade en person att noga fråga efter vilken kvinna detta var. Men
kvinnan var redan gift med en man och maken, som hette Uria, hade med
Joab begett sig ut i kriget. Då kallade David kvinnan till sig och sov bredvid
henne. Kvinnan återvände hem och blev havande. Och när kvinnan kände sig
havande, så sände hon bud till konungen och sade: Jag har blivit havande. Då
sände David en man med bud till Joab och befallde, att Uria skulle sändas till
honom. Och när Uria kom till David, så befallde David honom gå hem till sin
hustru. Och han gav dessutom gåvor åt Uria. Men Uria gick inte alls till sin
hustru, utan mot all förmodan lade han sig vid konungens dörr, där
konungens tjänare låg och sov. Och då David fick höra, att Uria inte hade gått
till sitt hem, så sade han: Har du inte kommit från stridsfältet? Varför har du
inte gått till ditt hem? Då svarade Uria: Joab måste ligga ute med krigshären:
ska då jag ligga hemma, äta och dricka och sova bredvid min hustru? Då tog
David och gav Uria att dricka, så att han skulle bli berusad. Men Uria begav
sig i alla fall inte till sitt hem att vara när sin hustru.
Då skrev David ett brev och befallde Uria att bära brevet till Joab. Och
han hade skrivit så i brevet: Du ska ställa Uria på den värsta platsen bland
fienderna, så att han dödas i striden. Då ställde också Joab Uria på den värsta
platsen, där det var hård strid, och så dödades Uria bland fienderna. Men då
Urias hustru Batseba hörde, att hennes make var dödad i striden, så grät hon
och sörjde honom. Och när Batseba hade slutat sörja, så tog David henne till
sin hustru. Då sände Gud Natan till David. Och då han kom till David, så
började han säga så: Två män bodde på en och samma plats. Den ene var
rik, den andre var fattig. Den rike hade en stor hjord, men den fattige hade
inte mer än ett enda får, som han hade köpt och uppfött med egen hand. Det
åt och drack ur hans egen matskål och sov i hans famn. Och han höll av det
såsom ett barn.