TLUTS SUPTSASAH, - laestadiusarkivet

L. L. Læstadius: Tåluts Suptsasah Jubmela pirra ja Almatji pirra 1844
underrättelse till Isebel, att Nabot var död. Då sade Isebel till konungen: Tag
nu Nabots vingård som din egendom, utan betalning, då han inte har velat
sälja den och ta emot pengar, ty Nabot är nu död. När Ahab hörde, att Nabot
vår död, så stod han upp och gick dit och ämnade ta om hand Nabots
vingård. Då kom Guds ord till Elias öra och sade: Gör dig då genast färdig och
gå Israels konung till mötes. Han har begett sig till Nabots vingård och han
ämnar tillägna sig den. Du ska hälsa honom från mig: Så säger Herren Israels
Gud: Du har dödat och därtill också med orättfärdighet lagt vingården under
dig. Så säger Herren: På samma plats, där hundarna har slickat Nabots blod,
ska hundarna slicka ditt blod. Då sade Ahab till Elia: Har du funnit mig vara
din fiende? Och Elia sade: Jag har just funnit dig sådan, då du har gett dig in
på en ond gärning, som om du vore såld (under djävulen). Se, jag ska låta en
plåga komma över dig. Jag ska ur Ahabs släkt utrota allt liv. Den som av
Ahabs släkt dör i staden, den ska hundarna äta upp. Den som dör ute på
marken, den ska fåglarna äta upp. Isebels lik ska hundarna bita i vid Jisreels
murar. Ty ni har ärvt mig (säger Herren) och fört Israels barn vilse in i en ond
gärning.
Då blev Ahab förskräckt, när han hörde de orden, och rev sönder sina
kläder, kröp in i en säck och gick framåtlutad. Då kom Guds röst och sade till
Elia: Har du inte sett, hur Ahab bugar sig för mig? Jag ämnar inte nu låta den
plåga komma över honom, som jag hotat honom med, eftersom han har
ödmjukat sig inför mig. Först på sonen ska denna plåga gå i uppfyllelse.
Därefter blev det krig med Syriens konung, och Israels konung blev
skjuten i kriget. En man på fiendesidan sköt med båge och träffade konungen
med en pil genom lungorna. Då sade konungen till förköraren: För mig ut ur
striden, ty jag har fått ett sår. Och konungen dog på aftonen och blodet rann
mitt i vagnen. Och hundarna slickade blodet i vagnen just på samma plats,
där hundarna hade slickat Nabots blod, såsom Gud hade förutsagt och horor
tvättade konungens kropp.
På så sätt dog konung Ahab och hans son Ahasja blev konung i hans
ställe. Men denne Ahasja hade fallit omkull och blivit skadad i ett rum i sin
egen våning, och blev därför sjuk. Då skickade Ahasja några män till avguden
Baal-Sebub för att fråga, om han skulle bli bra. Då kom Guds ängel till
Elia och sade: Gå till konungens budbärare och fråga dem: Finns det då inte
mer någon gud i Israels rike, då ni måste bege er till (avguden) Baal-Sebub
för att fråga om råd? Så säger Herren: Hälsa till konungen: Du ska inte mer
stiga upp från den plats där du lagt dig. Utan du ska på en gång dö. Och Elia
gick sin väg.
Då återvände budbärarna, och konungen frågade: Varför kommer ni så
snart tillbaka? De svarade: En man kom emot oss och sade: Vänd tillbaka till
konungen, som har sänt er, och hälsa från mig: Så säger Herren: Finns det
då inte mer någon Gud i Israels rike, då du måste uppsöka avgudar? Därför
ska du inte komma upp från din säng, där du har lagt dig, utan du ska dö. Då
frågade konungen: Vad var det för en man som kom er till mötes? De
svarade: Mannen var luden och hade ett läderbälte om livet. Då sade
konungen: Det var ovillkorligen Elia, thisbiten.
Då skickade konungen femtio man och en hövitsman tillsammans med
männen. Och de fann Elia. Han satt på ett berg. Och hövitsmannen sade till